Läst: “Himmel och helvete” — Knutbymordet

18 09 2009

År 2004 skedde mordet och mordförsöket i Knutby. Det blev en nationell uppståndelse om detta. Vad var det som skedde egentligen? Får vi svaren i Cristanssons bok? Jo, vi får ett tillfredsställande svar, men inte det slutliga svaret på våra frågor.

Lördagen 10 januari 2004 kom larmet. En skottskadad person i Knutby utanför Uppsala. Ambulans och polis kom till platsen. Offret hade grava skottskador, men var vid liv och kom snabbt under behandling. En kort stund efteråt upptäcktes en död person i en intilliggande villa, skjuten till döds med ett par skott. Nu gick storlarmet i det vintriga Uppland. Dagen därpå häktas en misstänkt kvinna och hon erkänner innan dagen var över.

Book cover "Himmel och helvete"

Book cover "Himmel och helvete"

Så startade historien om pastor Helge Fossmo och barnflickan Sara Svensson. Mord kan få stor uppmärksamhet i Sverige, speciellt när det var nära att bli ett  dubbelmord. Men det som fick allmänheten och media att placera detta i nationellt fokus var snarast det sociala sammanhanget i vilket det hände — en frireligiös Filadelfiaförsamling med starka inre band och svag förankring i den nationella Pingströrelsen, och med underlig syn på etik och moral. Hela Sverige lärde sig frasen “Kristi brud”, och ryste av olust (eller var det välbehag?) över berättelse om konstiga sexuella aktiviteter med halvreligiösa inslag.

Praktist taget fram till dess domen föll 30 juli 2004 kunde media låta spekulationer breda ut sig på bekostnad av annat som hände i samhället och i vår omvärld. När väl domen fallit så falnade glöden, och sakta gick Sverige tillbaka till vardagslunken igen, avbruten vid enstaka tillfällen av någon “talar ut för första gången”-intervju.

Terese Cristiansson är journalist som då arbetade på Expressen, och som täckte Knutbyfallet från “dag ett” fram till domslutet. Vi förstår alla vilken typ av anslag som Expressen måste leverera, eftersom de befinner sig i en knivskarp konkurrens med andra tabloidtidningar. Den löpande rapportering Cristiansson då producerade hade väl de vanliga bristerna som dagsaktuell rapportering alltid har.

Men Cristansson släppte inte helt fallet då Expressen hittade andra löpsedelshistorier. Hon skrev en bok, “Himmel och helvete — Mord i Knutby”, med en mer sammanhängande beskrivning av fallet.

Men vi skall komma ihåg att bokens levererades till förlaget kring september/oktober 2004 (förordet är daterat oktober 2004), vilket betyder att boken skrevs när fallet fortfarande bör betraktas som pinfärskt. Ett möjligt skäl är rent affärsmässigt. Den här typen av kriminalfall har en stor potentiell läsekrets under en kort tid under och efter fallet självt, och att en bok bör komma ut medan fallet foirtfarande debatteras vid morgonfikat på arbetsplatsen. Så Cristiansson fick snabba på att skriva ihop dessa sidor, så att försäljningen kunde surfa på de snabbt avtagande mediavågorna.

Man kan ge några positiva bedömningar av boken. Boken består av två delar: en första del som beskriver tiden fram till 10 januari 2004, centrerat kring Helge och Sara för att besvara frågan “vad hände i Knutby?”; och en andra del där Cristansson försöker ge en bild av tankevärlden i Filadelfiaförsamlingen i Knutby, för att belysa frågan “varför skedde det i Knutby?”

Vad gäller den första delen, så kan man säga att den ger en bättre bild av det som skedde, jämfört med den splittrade bild som dag för dag pumpades ut av massmedia under det halvår som fallet var högaktuellt. I boken presenteras en någorlunda heltäckande faktabeskrivning av skeendet fram till dess att de två gärningsmännen häktades.

Det kan dock vara värt att påpeka att faktabeskrivningen till nästan 100% baserar sig på den polisiära förundersökningen och rättegångsprotokoll. Det borgar för en viss grad av tillförlitlighet, men det som saknas är komplementära informationskällor om det konkreta skeendet. Centreringen kring Helge och Sara upplevs av läsaren efter ett tag som att ha skygglappar — det måste finnas andra personer som har konkreta saker att berätta … eller?

Ett annat problem med faktabeskrivningen är att dess kronologi ibland är förvirrande. Ibland beskrivs skeendet på ett direkt sätt — “NN gör X. NN gjorde Y. …” — dvs något som vi ska acceptera faktiskt skedde. Ibland är citat (från rättsprocessen) där Helge och Sara senare uttalar sig om det som skedde — ska vi kunna avgöra om de talar sanning eller om de tänjer på sanningen? På vilken nivå ska vi förstå dessa delar av texten?

Slutsatsen bör bli att den faktaorienterade skildringen inte är den ultimata, men den duger bra som en “Fossmo refresher course”.

I den andra delen placerar sig Cristensson som en schackpjäs på brädet. I ett försök att tränga bakom den rättsliga kuliss som byggts upp av rättsprocessen och som kan dölja andra dimensioner hos den plats och tid där mordet skedde. Den bakomliggande frågan hon ställer sig själv är “hur kunde det gå så långt utan att någon märkte något? utan att någon sa STOPP?” Den metod hon använder är att deltaga i en bibelstudiekurs arrangerad av Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Inom ramen för kursen kan hon ta del av det explicita budskapet om människan och gud och jesus, men även få komma på tu man hand med några betydelsfulla personer i Knutbyförsamlingen.

Till viss del ger bokens del 2 några insikter i en fundamentalistisk mentalitet och hur detta kan ge svårigheter att se vad som faktiskt pågår i det nära sociala kontextet.

Men det finns ett problem men en bok som denna. Den försöker tackla två olika problemområden genom att betrakta dem som två sidor på samma mynt — å ena sidan mordet, och å andra sidan den mycket speciella religiösa praktik som utövas i Knutby.

Mordet och mordförsöket hade kunnat (kontrafktiskt) ske i ett sammanhang som inte hade med religion att göra, och då skulle man varit tvungen att förstå mordet utan att ha kunna ta till religiösa motiv. Å andra sidan kan det vara viktigt att förstå den egenartade religiositeten i Knutby, även om ett brott inte blivit begånget. Nu sammantvinnas dessa två områden till en enhet och ingen god förklararing växer fram ur detta.

Man kan även undra över Cristianssons förhållningssätt till religionen. På lite för många ställen används stor bokstav (“Gud”, “Ordet”, …), vilket ger en osäkerhet om den text jag läser är ett “non-fiction”-verk eller om jag ramlat in i en väckelseskrift som skall få mig att öppna mina ögon för den Gudomliga Sanningen.

Slutsats: Var det värt att tränga igenom bokens nästan 300 sidor? Ja, med argumentet att vi alla tjänar på att ersätta den berättelse vi fått från löpsedlarna med en mer gedigen berättelse.

Data: Terese Cristansson: “Himmel och helvete – Mord i Knutby” (Bokförlaget DN, 2004) ISBN 9175886634 (boken på openlibrary.org)

Advertisements

Actions

Information

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: