Bok: “Carl Wilhelmson” – målare från det karga Bohuslän till storstaden

6 03 2010

Carl Wilhelmson — en av de svenska målare som vi associerar till Västkusten och speciellt till Bohuslän — porträtteras i denna bok på ett bra sätt. Både hans liv och hans verk beskrivs på ett begripligt sätt, och läsaren får en förståelse för både tidens anda och hur Wilhelmson skapade sitt liv och verk.

Den här boken publicerades i samband med en utställning på Waldemarsudde, som ägde rum 5 september 2009 – 31 januari 2010 — en omfattande retrospektiv utställning med ett 80-tal av Wilhelmsons verk, och gav en bred belysning av av denne svenske målare.

"Carl WIlhelmson" cover

"Carl WIlhelmson" omslag

Wilhelmson är inte lika brett känd och folkkär som Zorn, Larsson och Liljefors, men han är i alla fall erkänd i Västsverige, och framför allt i Fiskebäckskil.

Wilhelmson föddes 1866 i Fiskebäckskil, i en familj med sjöfart som yrkesbas. Han hade två syskon, Anna och Alfred, och då de blev tidigt faderlösa, var modern tvungen att ta på sig försörjningsbördan, bl.a. genom att öppna handelsbod. Wilhelmson visade tidigt intresse och fallenhet för att teckna och måla, vilket senare ledde till att han fick hjälp att genomgå en utbildning inom litografbranschen. Han deltog även i undervisning i det som senare blev Valands konstskola. Vid 21 års ålders fick han stipendium för att vidareutbilda sig i litografi i Leipzig. Ett par år senare begav han sig till Paris för att förkovra sig i konstnärligt målande.

Självporträtt (1888)

Självporträtt (1888)

Redan här märktes att Wilhelmson inte riktigt gjorde samma livsresa som ett stort antal blivande svenska konstnärer. Där andra fick hjälp av stipendier eller mecenater, så att de kunde resa ut i världen och insupa inspiration och teknik, där finansierade Wilhelmson själv sina resor och vistelser, genom att skaffa sig inkomster genom att arbeta av och till som anställd litograf. Det kanske inte kändes lika fritt som att leva på bidrag, men i det långa loppet gav det Wilhelmsson en frihet att själv besluta om hur hans intressen bäst kunde komma till uttryck. Denna sansade attityd till konstnärligt arbete märktes under hela hans livstid, en slags jordnära attityd, till skillnad från idealistiskt konstnärsliv.

Vid 31 års ålder återvänder han till Sverige och Göteborg, där han kommer att arbeta som lärare på Valand under tretton år. 1910 flyttar han till Stockholm, och öppnar en egen privat konstskola, som han driver under 17 år. Från 1925 har han dessutom en lärartjänst på Konstakademin.

Carl Wilhelmson avled 1928, i en ålder av 62 år.

Wilhelmson var alltså konstnärligt verksam under en period i historien — 1880-talet till 1920-talet — med starka förändringar i synen på vad konst är. Från en situation där den klassiska akademikonsten definierade de statiska normerna, till tiden efter första världskriget, då nyskapande konstnärliga uttrycksformer gav konsten en dynamisk karaktär, där innovativitet uppskattades. Följde Wilhelmson med strömmen, eller levde han efter sin egen norm för vad konst är? Man kan i hans tidigare verk tydligt se hur den tidens nytänkande — det som “opponenterna” kämpade och argumenterade för — påverkade Wilhelmson. Det var både en fråga om motivval och visuell utformning och genomförande. I många verk kan man se en djärv penselföring, där målet inte var att dölja målarens teknik, utan att lyfta fram och betona de verktyg som målaren använder. Spår efter expressionismen syns, ibland väldigt tydligt, ibland lite mer dämpat.

Kvinnoportätt (1907)

Kvinnoportätt (1907)

Han kom alltmer att använda en lätt färgpåförning, som låter den vitmenade duken lysa igenom och skapa en lyster i färgytorna. Vissa spår av detta synes i hand tidiga, och mycket kända, Fiskebäckskilmålningar, från 1890-talet in på 1900-talets första decennium. Under tiden därefter märks ett alltmer ljust måleri, med förenklade färgpaletter och ökande betoning på komplementfärger.

Han gjorde under åren tre resor till Spanien, och detta har påverkat honom, i termer av de starka färger som han där fick se — t.ex. starkt kolorerade klänningar och sjalar, i nyanser som inte kunde ses på den nordiska arenan.

Under 1910-talet och framåt kan man se hur Wilhelmson experimenterar med för honom nya måleritekniker. Till exempel, provade han på pointillistiska tekniker, med små färgytor av rena kulörer som tillsammans bildar en upplevelse av nyanser.

Sammantaget kan man säga att Wilhelmson hela tiden höll fast vid det realistiskt figurativa måleriet, och man kan inte se någon direkt påverkan av nya internationella trender. Han påverkades alltså av impressionismen, men banbrytande stilbildningar som kubism, fauvism, expressionism satte inga tydliga spår i hans måleri, förutom försiktigt experimenterande av hur paletten befolkades av färger och hur dessa färger användes.

Vilken betydelse har Wilhelmson idag? Rent konstnärligt är han del av den svenska konsthistorien, sedd i närheten av opponenterna, men aldrig en stridbar barrikadkämpe som en del av hans samtida. Han har, i sin stil, ett mycket gott öga för disposition, former och kulör, och detta är bl.a. det som gör honom värd att se ännu i våra dagar. Sedan kan man även anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv, där hans skildringar från Fiskebäckskil måste tillmätas ett stort mått av trovärdighet, och därmed utgör de ögonblicksbilder från livet i den skärgården under decennierna just för sekelskiftet 1900.

Den aktuella boken gavs alltså ut till en retrospektiv utställning, och den har ambitionen att ge en bred och flerdimensionell bild av Wilhelmsons liv och verk. Boken — i formatet 22×27 cm — är rikt illustrerad, och verken är mycket bra reproducerade, i färg i stort format. De flesta bilderna är tryckta på det vanliga matta bokpappret, men nyanserna och färgdjup träder fram på ett helt acceptabelt sätt. Det finns även ett antal reproduktioner på blanklimmat papper, och här är återgivningens kvalitet snäppet bättre.

Texterna är välskrivna, och består av fyra separata bidrag av olika författare, som var och en belyser ett perspektiv på Wilhelmson. Den inledande essän (av Göran Söderlund) ger en bred bild av Wilhelmsons hela liv och verksamhet. Därefter följer en essä (av Fredlund) om hans lärargärning. Den tredje essän (av Hedström) beskriver offentliga verk (muralmålningar, …), och den sista essän (av Lagerman) beskriver livet i Fiskebäckskil under Wilhelmsons barn- och uppväxttid.

Sammanfattning

En njutbar bok om en betydelsefull målare, verksam för runt 100 år sedan. Man får hoppas att fler svenska konstnärer kommer att föräras en liknande återgivning.

Data

Göran Söderlund: “Carl Wilhelmson – Ljusmålaren från Bohuslän“, (Bokförlaget Arena, 2009), 155 sid, ISBN 9789178433087 (book at openlibrary.org)

Advertisements