Bok: “Nazismen i Skaraborgs län 1930-45” — bruna fläckar på folkhemmet

7 05 2010

Denna bok är en undersökning av hur det i det svenska trettiotalets hembygd uppstod nazistiska strömningar och rörelser. Den visar hur det gick till på landsbygden, långt bort från den stora politiska scenen i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Hur fascistiska och nazistiska rörelser manifesterade sig i det lilla formatet, ofta knutet till en uttryckt hembygdskänsla.

—*—

"Nazismen i Skaraborgs län 1930-45" - omslag

"Nazismen i Skaraborgs län 1930-45" - omslag

Henrik Dammberg har en bakgrund från Västergötland, och har arbetat som journalist inom lokala medier. Han är inte en professionell historiker, men har ett intresse att studera och dokumentera fenomen som är lokalt förankrade i hembygden, men har även arbetat med att dokumentera extrema politiska rörelser.

Författaren Henrik Dammberg har en bakgrund som journalist på lokaltidningar i Skaraborg och Sveriges Radio Skaraborg. Han arbetar idag som frilansjournalist och lärare på Vara folkhögskola.

Förlagets författarpresentation

Dessa intressen sammanfaller i form av denna bok, som ger en bild av hur nazistiska och fascistiska rörelser dök upp i Västergötland på 1930-talet, spred sig, och tynade bort/försvann efter kriget.

Nynazismen har under tre decennier funnits på den politiska debattkartan. Runt skiftet mellan sjuttio- och åttiotal började nynazistiska grupperingar som Bevara Sverige Svenskt (BSS) agera i offentligheten. Det förde med sig två grundfrågor. För det första, hur skall man förhålla sig till detta fenomen, vare sig man är offentlig sektor, politiskt parti, eller enskild medborgare. För det andra, varför uppstod (eller återuppstod) detta fenomen överhuvudtaget, och varför vid denna tidpunkt. En av de som fick mest uppmärksamhet som grävare i detta fenomen och dess kulturella/historiska rötter var Heléne Lööw och hon har givit omfattande bidrag till förståelsen av nynazismen  som ett generellt och nationellt problem.

Those who cannot remember the past are condemned to repeat it.

George Santayana (1863 – 1952)

Genom att förstå vad som hände hände tidigare, så kan vi bli bättre rustade att hantera dagen och morgondagen. Dessutom är det nog så viktigt att förstå hur gårdagens vardagsliv såg ut, eftersom de flesta drastiska förändringar startar som en mindre avdrift i vardagslivet.  En av de största utmaningarna i den akademiska forskningen kring den tyska nazismen och dess framväxt har just varit att förstå hur samhället så totalt kunde ställa sig bakom Hitler — vad skedde egentligen med de vanliga tyskarna under trettiotalet?

Så, givet att kunskap om historien kan göra oss till bättre medborgare i dagens samhälle, vad har denna bok att ge oss? Behandlar boken ett region och en tid med speciellt stark närvaro av fascism, med kritiska genombrott eller avgörande för utvecklingen i den politiska sfären? Har den här boken samma roll som de verk vilka försöker avtäcka ljusskygga sidor av svenska statens beteenden under kriget? Har den ambitionen att presentera en fullständig och slutgiltig bild av nazismen på trettiotalet?

Henrik Dammberg

Henrik Dammberg

Nej, den här boken ska man förstå på ett annat sätt. För det första behandlar den Skaraborgs län, därför att Dammberg har en förankring i den regionen, och har någorlunda bra tillgång till officiella och informella källor — människor som var med då det hände.  För det andra var det nazistiska/fascistiska genomslaget i Skaraborg inte speciellt tungt ur svensk synvinkel. Snarare var genomslaget — mätt i engagemang och valröster — mindre än genomsnittet i Sverige, så något extremfall är det här inte fråga om.

Sensmoralen är alltså att berättelserna i denna bok illustrerar de typiska metoder och tekniker som de fascistiska rörelserna använde för att skaffa sig anhängare och inflytande på den svenska landsbygden. På den tiden var Sverige i huvudsak ett jordbruksland. Huvuddelen av befolkningen bodde utanför städer, på rena landsbygden och i småsamhällen utspridda i landskapen. Skaraborgs län kan ses som ett typiskt exempel på hur majoriteten av svenskarna bodde och levde, och hur den politiska kartan kunde se ut.

Under 20- och 30-talet växte ett antal fascistiska och nazistiska rörelser fram, oftast starkt förknippade och identifierade med sina ledare, såsom:

  • Birger Furugård : Svenska nationalsocialistiska partiet
  • Sven Olov Lindholm :  Sveriges fascistiska kamporganisation; Sveriges nationalsocialistiska folkparti; Nationalsocialistiska arbetarpartiet; Svensk socialistisk samling;
  • Martin Ekström : Nationalsocialistiska blocket
  • Elmo Lindholm : Sveriges nationella förbund

Till skillnad från Tyskland, Italien och Spanien (och i viss mån länder som Ungern och Rumänien) kom inget fascistiskt parti att dominera scenen i Sverige. Denna del av det svenska politiska spektrumet var hela tiden splittrat i ett antal fraktioner, som av och till dök upp, förändrade skepnad och försvann. Ett alternativscenario — ett “what-if” fall — att fundera över är om utvecklingen i Sverige hade tagit en annan väg om det funnits ett enda dominerande nazistiskt parti i Sverige, med en karismatisk ledare. Vi kanske skall vara tacksamma att det fanns ett flertal svenska pretendenter på posten som svensk Führer, eftersom det fick de olika partibildningarna att spendera väldigt mycket energi på att bekämpa varandra istället för att verka starkt på den rikspolitiska scenen. (Borde vi idag uppmuntra fler potentiella partiskapare på den fascistiska kanten att bilda egna partier?)

Möte och demonstration i Mariestad 1935

Möte och demonstration i Mariestad 1935

Under trettiotalet och något år in på fyrtiotalet ställde fascistiska partier upp i kommun-, landstings- och riksdagsval inom Skaraborgs län. I praktiken nådde de sällan mer än 4-7% av rösterna, vilket i huvudsak ställde dem utanför den politiska beslutsprocessen. I något enstaka fall lyckades de få in en person eller två på kommunal nivå, men det fick aldrig någon politiskt märkbar effekt.

Lindholmspartiet var det som kom att lyckades bäst av de olika organiserade fascistiska grupperingarna. Antalet aktiva avtog successivt från krigsutbrottet 1939, fick ytterligare en knäck när tyska trupper kapitulerade vid Stalingrad (det blev allt tydligare att tyskarna nog skulle förlora kriget), och framemot slutet av 1944/början av 1945 upphörde i huvudsak de svenska fascistiska partierna med yttre aktiviteter. Lindholmpartiet var vid krigsslutet ett parti i spillror, men drevs vidare ett antal år på låg nivå, till dess att det lades ner 1950. Det intressanta är med andra ord att en kärntrupp kring Lindholm faktiskt fortsatte, och vi kan väl anta att detta var oförbätterliga men alltmer lågmälda fascister. Det vill säga, fascismen var inte helt död i samband med krigsslutet, det skulle ta ett antal år innan en del grupperingar skulle försvinna.

De verkliga överlevarna var de som företrädde en mer modererad form av fascismen, som mer betonade det nationella, men som undvek att positionera sig helt och hållet på den nazistiska plattformen. En av dessa Per Engdahl (1909 – 1994) som anpassade färgen på kappan efter de vindar som blåste. Han skall utan tvekan räknas till det fascistiska lägret i Sverige, även om han inte hade någon framträdande roll i de sammanhang som beskrivs i Dammbergs bok.

Alla politiska partier anammade på den tiden en marknadsföringsstil som var starkt anpassad till specifika målgrupper. Under 30-talet hade nationella massmedia inte så stort genomslag. Det var mer lokal information som dominerade. Landsortspressen var lokalt stark. Det medförde att olika politiska partibildningar lätt kunde anamma en lokalt förankrad mål- och medelbild, utan att behöva stå till svars i någon större utsträckning för om detta stämde överens med partiets nationella program. Argumentationen i arbetarstadsdelar i Göteborg skilde sig från argumentationen i småsamhällen på Västgötaslätten. I det senare sammanhanget var — under trettiotalet — det politiskt gångbara argumentet att jordbruket måste stärkas. I samband med depressionen, och redan under tjugotalet, drabbades jordbrukshandeln av avsättningssvårigheter, vilket gav sämre priser för jordbruksprodukter, och detta skapade ekonomiska problem i producentledet. I både Tyskland och Italien hade fascismen/nazismen fått gott stöd från lantbruksbefolkningen, vilket bidragit till deras politiska framgångar. Detta oroade de stora svenska riksdagspartierna, vilket ledde till den s.k. “kohandlen” (1933) mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna — skyddstullar som minskade konkurrens från importvaror, prisregleringar som hjälpte till att hålla priser uppe — vilket gav ett positivt ekonomiskt utfall för jordbruket, vilket kom att desarmera en del av den fascistiska politiska argumentationen som riktades till bönder.

Lindholm och medlemmar i Nordisk Ungdom

Lindholm och medlemmar i Nordisk Ungdom

En annan grupp av människor där fascistiska idéer hade resonans var bland gymnasister på läroverken. En orsak är att läroverken då var knutna till eliten, och det typiskt fanns ideologiska strömningar i gymnasieungdomens föräldrahem som nog skapade en grogrund för elitistiskt tänkande. Det uppdagades även händelser (i vår tids språkbruk: “affärer” eller “skandaler”) centrerade kring läroverk, där även lärare visade sig ha bedrivit mer eller mindre öppen propaganda för tysk nazism. Ungdomsrörelser sågs med positiva ögon av de fascistiska grupperingarna, troligen ideologiskt inspirerade av hur man i Tyskland odlade upp barn och ungdom till politiskt “rätt” tänkande.

Ytterligare en grupp där fascistiska idéer fick grogrund var militärer. Här är lockelsebilden lite mer splittrad. Det kan ha varit en fråga om att det alltmer kommandoorienterade tyska samhället verkade lockande för yrkesmän i kommandoorienterade militära miljöer — betoning av nationella ideal; potentiella konflikter mellan det egna folket och andra folk; beundrandet av samhällsdisciplin av militärt slag; etc. Men det kan även ha varit en mer yrkesrollsinriktad beundran för den tyska krigsmakten som spillde över till beundran för tyska samhället och den tyska politiken.

Kommentar

Det Dammberg försöker ge sig i kast med är en svår, och möjligen hopplös, uppgift. Han försöker ju belysa den verksamhet som nästan definitionsmässigt försiggick “under the radar” — nazismens informella arbete i direktkontakt med landsbygdens befolkning. Det fanns inget större intresse på den tiden att grundligt dokumentera vad man tänkte, ville, gjorde, och lyckades/misslyckades med. Dammberg har lyckats få tag på några (faktiskt fem) gamla människor som på något sätt var engagerade i fascistiska rörelser inom Skaraborgs län. Från dessa kom information som kompletterade de fragmentariska källor som återfinns i arkiven. Och snart är alla dessa människor borta, de som direkt upplevt trettiotalet. Och då står bara de arkivbevarade källorna tillhands. Däri ligger ett av de konkreta värden som Dammberg levererar.

Annons i Den Svenske Nationalsocialisten 1937

Annons i Den Svenske Nationalsocialisten 1937

Boken som helhet är uppdelad i tolv kortare kapitel, med mer eller mindre egna teman. De bildar inte en fullständigt sammanhängande textmassa. Snarare påminner detta om en sammanläggning av ett dussin relativt oberoende korta nedslag i trettiotalets landsbygd. (Kan detta vara en effekt av att Dammberg även gjort radioserie på detta tema? Enskilda episoder i en radioserie måste ju kunna stå på egna ben) Detta gör att läsaren upplever en del upprepningar i texten som helhet — inte förödande för texten, men lite irriterande.

Det skulle varit nyttigt att få en kortfattad men bred översikt över vad som skedde på den nationella scenen under samma period. Det skulle räcka med något i stil med ett elevarbete från Luleå Tekniska Universitet (ref [1]). Nu får läsaren bitvis pussla ihop en större bild, utgående från informationsfragment i olika kapitel.

Finns det frågor som inte besvaras här? Ett exempel på ett perspektiv som vore intressant att få belyst — men som kan vara praktiskt svårgenomförbart — är frågan om hur medlemskap i fascistiska organisationer/partier och hur röstandet proportionerligt spreds över olika yrkeskategorier. Här får vi inte så många svar i boken, annat än indikationerna om just stamanställda militärer.

Ett sätt att ytterligare förtydliga berättelsen över skeendet vore att se hur en viss lokalgrupp utvecklades över tiden … i numerär, i yrken, i direkta politiska engagemang, och i social samvaro. Dammbergs bok ger oss olika specifika perspektiv, dissekerat geografiskt och tidsmässigt, men det är svårt att se utvecklingen över en längre period på en viss plats.

Men låt oss inte nedvärdera denna bok. Den ger en värdefull inblick i livet på landet och hur storpolitiken avspeglades på den lilla scenen.

Sammanfattning

Det här är en bok värd att läsa, som ett komplement till den ström av mer ambitiösa redovisningar av nazismen, den svenska centralmakten, och de konfrontationer som uppstod på den  nationella politiska scenen. I den här boken får vi se — genom exemplet Skaraborgs län — hur den fascistiska rörelsen kunde upplevas av majoriteten av svenska folket … landsbygdens svenskar.

Referenser

[1] Tommi Saukkoriipi; Sergej Teskeredzic, 2005. “Nationalsocialismen i Sverige 1924-1950” (Luleå tekniska universitet/Industriell ekonomi och samhällsvetenskap/Samhällsvetenskap; C-uppsats) 44 sid, ISSN 1402-1773; ISRN: LTU-CUPP–05/047–SE.

Data

Henrik Dammberg: “Nazismen i Skaraborgs län 1930-45” (Bolum förlag, 2009), 145 sid; ISBN-10 9163351757; ISBN-13 9789163351754 (book at openlibrary.org)

This web page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/05/07/bok-nazismen-i-skaraborgs-lan-1930-45-bruna-flackar-pa-folkhemmet/
Advertisements

Actions

Information

2 responses

16 05 2010
Bok: “Rasism i slips” – dagsläget i den svenska extremhögern « My Back Pages

[…] kan man anknyta till det som skedde inom vissa svenska skolor under 30-talet (se Dammberg: “Nazismen i Skaraborgs län 1930-45“). Den i vår tid mest omfattande och uppmärksammade tillämpningen av yrkesförbud skedde i […]

12 05 2010
Bok: “Nazismen i Sverige 1924-1945″ — andra perspektiv på “vad vi alla vet” « My Back Pages

[…] nazistiska/fascistiska grupperingar agerade på 30-talet i Västergötland (se Dammberg: “Nazismen i Skaraborgs län 1930-45“ […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: