Bok: “Några Studier i T-kontorets historia” — svensk underrättelseverksamhet

26 07 2010

Hemlig underrättelseverksamhet under efterkrigstiden, sett ur en nyckelpersons perspektiv. Det beryktade T-kontoret var Thede Palms skapelse, och på gott och ont kan man säga att T-kontoret under hela sin existens var en förlängd arm för Thede Palm. I den här boken ger Palm en partsinlaga i form av nedtecknade hågkomster om sig själv och T-kontoret. Subjektivt och bitvis med syra får vi en bild av personerna som var involverade, men mindre om vad T-kontoret i stort sysslade med. Det här är ingen definitiv historia om T-kontoret. Mest av intresse för den som fördjupar sig i politik och underrättelseverksamhet under tiden 1945-65.

"T-kontoret" -- framsida

"T-kontoret" -- framsida

Bakgrund

Före andra världskriget hade Sverige inte en särskild underrättelseorganisation. I samband med krigets utbrott etablerades en sådan — som fick namnet “C-byrån” — under ledning av överstelöjtnant Carl Petersén. C-byrån fanns fram till 1946, då en ersättningsorganisation skapades. Det var “T-kontoret”, med samma generella uppdrag som C-byrån, men med förändrade prioriteter eftersom efterkrigstiden erbjöd annorlunda utmaningar och möjligheter jämfört med krigsåren.

T-kontoret skapades av Palm genom övertagande av erfaren personal från C-byrån, men även kompletterat genom extern rekrytering. Palm var civilist — rekryterad direkt från en tjänst på universitetsbiblioteket i Lund till underrättelseorganisationen under krigets första år — och i anmärkningsvärt stor utsträckning kom T-kontorets personal att vara civila. Detta skapade viss irritation hos de delar av försvarsmakten som kände till T-kontoret, baserat på den inte helt onaturliga tanken att eftersom T-byrån skall stödja försvaret med underrättelseinformation, så är försvarspersonal bäst lämpad att bemanna T-kontoret. Men denna kritik påverkade till synes inte hur verksamheten levde vidare.

T-kontoret var en extraordinär verksamhet. Den var en hemlig del av försvarssektorn i samhället, och kom att drivas på sätt som inte var i samklang med lagstadgat myndighetsutövning och -förvaltning. Bl.a. arkiverades inte ekonomisk bokföring; efter godkännande av föregående verksamhetsårs ekonomiska redovisning, så brändes alla bakomliggande dokument.

En annan aspekt var att T-kontoret inte hade en formellt formulerat uppdrag. Det var inte inlemmat i formell mening i försvarsorganisationen (Fö) , så det fanns ingen chef inom Fö som kunde bestämma över T-kontoret. I praktiken etablerade Palm en relation till Fö-staben (dvs Fö-stabs-chefen), och rapporterade dit. Dessutom rapporterades till Fö-departementet. Budgetmässigt fick T-kontoret anslag som inte gick via försvaret, och därmed fanns det inte ens möjlighet för Fö att med ekonomiska medel utöva kontroll över T-kontoret.

Vad gjorde T-kontoret? I korthet var det informationsinhämtning, det som i vardagslag kallas spioneri. Det handlar då om att upptäcka nya sätt att få information av kritisk betydelse ur två synpunkter. För det första kan informationen vara viktig för det svenska försvaret, i termer av att veta hur läget är och vad som pågår. För det andra kan informationen utnyttjas som bytesvara gentemot andra länders underrättelsetjänster. Detta andra motiv kom att färga mycket av vad Sverige gjorde inom underrättelseområdet. Vi kan tänka på den nedskjutna DC-3:an och Catalina-affären 1952, vilket egentligen handlade om signalspaning för att försörja USA, UK, och Nato med information.

T-kontoret fortsatte sin verksamhet fram till slutet 1964, då underrättelseverksamheten strukturerades om. T-Kontoret slogs samman med den existerande “Grupp B” till IB (“Informationsbyrån”), som kom att ledas av Birger Elmér (senare nationellt ökänd i samband med IB-affären).

I samband med den formella nedläggningen av T-kontoret fick Thede Palm en tjänst på Försvarshögskolan. Detta var säkert en kombination av att ge Palm en signal om att hans uppdragsgivare skulle ta hand om honom, men kanske även ett sätt att undvika att Palm skulle skriva några memoarer som avslöjar sådant som inte borde få se dagens ljus.

Författaren

Thede Palm

Thede Palm

Thede C Palm, född den 27 september 1907  i Sala, död 1995, var en svensk  filosofie doktor, forskningschef och chef för den militära underrättelsetjänsten.

Palm doktorerade i religionshistoria 1937. Han var anställd vid Lunds Universitetsbibliotek 1938-1956. Han begärde tjänstledigt 1943 för att arbeta under Carl Petersén vid C-byrån, han blev chef för verksamheten 1946 och avdelningen bytte namn till T-kontoret, vars uppgift var att sköta utrikes underrättelseinhämtning. När han slutade 1964 övergick han till militärhögskolan där han var forskningschef 1965-1977. Han har bland annat givit ut ett antal läsvärda historiska essäsamlingar. Under avskedsceremonien i Gyllene Salen i Stockholms Stadshus efter han avlidit nämnde N.N. följande tvenne: Thede Palm mottog aldrig en militärisk grad. (Men dock flera utländska ordnar. Listade i Vem är vem,1962-68). Han förblev civil – och var alltså i strikt mening aldrig en militär – och kunde på så sätt undvika att behöva träffa utländska militärer av lägre rang än nödvändigt. Han blev också under en tid så aktad nere i f.d. Västtyskland att han inom många kretsar kallades “Der Dr. Palm”.

(Från “Thede Palm” på Wikipedia)

Boken

Texten i denna bok skrev på uppmaning av Anders Björk, som ville veta något om hur underrättelseverksamheten bedrivits i Sverige. Palm arbetade med denna text under åren runt 1990. Palm avsåg detta som ett första utkast, och att han skulle kunna producera en bredare skrift om det fanns behov. Tydligen ville ingen ha en mer omfattande skrivelse, så detta framgent är vad vi har.

Thede Palm identifierar sig starkt med T-kontoret. Det är hans skapelse, och det var inom dess verksamhet som han lade tjugo års yrkesliv. Vad som hände 1964 var att det togs ett beslut om omorganisering av verksamheten, och Palm skulle inte vara del av den resulterande lösningen. Med andra ord, han skulle bort, och ett polerat sätt att göra detta är att omorganisera.

Palm var tydligen harmsen över detta sätt att genomföra en förändring. Att bli sparkad från sin egen “baby” är hårt. och han kom aldrig över detta.

Boken  “Några Studier i T-kontorets historia”  uttrycker detta på två tydliga sätt. För det första att verksamheten som T-kontoret bedrev var bra, billig, lyckad, och objektiv, och att det inte fanns något riktigt resultatmässigt motiv att lägga ner T-kontoret. För det andra att det var individer med horn i sidan mot Palm som direkt eller indirekt drev igenom T-kontorets nedläggning, och att T-kontoret blev offer för interna maktkamper. Några personer utpekas speciellt:

  • Jan Rydström. Enrollerad av Palm, för att arbeta med internationella ekonomiska frågor. Konflikt uppstod om vikten av ekonomiska analyser inom underrättelsetjänstens verksamhet. Rydström och den ekonomiska analysverksamheten flyttades över till Öst-Ekonomiska byrån.
  • Birger Elmér. Militär som drev en oberoende underrättelseverksamhet inom försvaret, inriktat mot inrikes information. Elmér anpassade sig mer till de externa kraftfälten, fick stöd på ett sätt som den mer buttre Plam inte fick, och det skapade en del spänning dem emellan. Elmér fick senare ansvaret för att integrera resterna av T-kontoret med sin egen underrättelseorganisation.
  • Olof Plame. Han är i Thede Palms ögon ett hot mot en objektiv underrättelseverksamhet. T. Palm ville inte styras av någon, men gärna ta diskussioner med andra intressenter om vad som skulle vara lämpligt att bedriva verksamhet kring. O Palme ville ha mer styrning över vad offentliga sektorns underrättelseverksamhet gjorde. Palm och Palme kom på kant med varandra.

Ett citat ur boken, om Olof Palme:

När jag tillträdde min befattning märkte jag snart att en och annan var missnöjd. Uppgiften var militär; på generalstabsnivå. Vad kunde jag räkna mig tillgodo, då jag fick en sådan tjänst? Men detta gick över. Jag hade egentligen inga sådana problem förrän Olof Palme ville ha helkontroll över underrättelsetjänsten vilket skulle ske genom att han placerade sitt eget folk, direkt eller genom ombud, på viktiga befattningar

(Palm, sid 73)

Av sådana personliga attitydsskäl — av en åldrad och bitter Thede Plalm —  blir boken inte en gedigen berättelse om T-kontoret och dess roll i det samtida samhället. På en konkret nivå är texten personcentrerad; den berättar om medarbetare; den berättar om personer inom försvaret; den berättar om personer i andra länders underrättelsetjänst. Men den säger intet om hur T-kontorets strategiska och taktiska verksamhet definierades och hur den genomfördes.

En motivsgrund för detta är nog att eftersom Palm identifierade sig med T-kontoret, så identifierar han sig med dess uppgift, och då det handlar om att bedriva verksamhet i hemlighet, så kan han inte i denna nedskrift avslöja något som är eller var hemligt. Det är först i andra forsknings- och undersökningsberättelser som vi får ta del av sådant övergripande material.

Thede palms bok blir därmed inte en lämplig introduktion till samtidens underrättelseverksamhet. De som kommer att dra mest nytta av denna skrift är dagens och morgondagens forskare som här kan hitta fragment som berikar någon partikulär aspekt av en större forskningsfråga. På samma sätt som politikers dagböcker ger fingervisningar om personrelaterade aspekter på gångna politiska skeenden.

Sammanfattning

Det är givetvis viktigt att den här typen av dokumentation får spridning, så att forskning kan dra nytta av det som sägs här,. I den meningen är det av samma slag som nyckelpersoners och makthavares dagböcker som publiceras, så att man kan vaska fram intressanta fakta för att pussla ihop en mer intressant och heltäckande bild av ett historiskt skeende. Den som läser “Några Studier i T-kontorets historia” får sig till livs fragment av ett försvarstal, Palms försvarstal om varför det var fel att kritisera och lägga ner T-kontoret. Men om du vill ha en mer heltäckande bild av underrättelsetjänsterna under denna tidsperiod, ja då bör du gå till andra källor.

Data

Thede Palm:  “Några Studier i T-kontorets historia” (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek”, 2007) 143 sid; ISBN 978-91-85789-09-2 (book at openlibrary.org). (Även utgiven som Handlingar del 21, Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1999, ISSN 0347-8505)

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/07/26/bok-nagra-studier-i-t-kontorets-historia-svensk-underrattelseverksamhet/
Advertisements

Actions

Information

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: