Bok: “Modemedvetna museer” – Nordiska museet ser på sig själv och på modet

22 11 2010

Nu har vi sett årgång 2010 av Nordiska Museet och Skansens årsbok, kanske mest känd under namnet Fataburen. Som vanligt ett genomgående tema. Denna gång Mode, i bemärkelsen stilar i klädedräkter. Blandad kompott: populärt och elitistiskt, intressant och transportsträckor, dåtid och nutid, etc. Intressant i sig, men även som ett metafenomen.

Nordiska Museets årsbok 2010 - framsida

Nordiska Museets årsbok 2010 - framsida

Titeln på årsboken kan verka enkel, men den har många bottnar. Man se det som att museer är medvetna om modets förändring i samhället; är medvetna om vad som kan ses som mode i samhället; etc. Men en mer spännande tolkning är att det handlar om museets förändrade medvetenhet till — förhållningssätt till — att det självt bidrar till att definiera vad mode är och inte är, och vilket värde modet har. Samt att museets verksamhet i det hela taget faktiskt formas av tidsandan, så att den kan ses som ett mode i sig — “musei-essensens mode”.

Begreppet “mode” är flytande. Å ena sidan är det ett högstatusfenomen, ett frontfenomen, något exklusivt, något för ett fåtal, något för trendsättarna. Å andra sidan är det något som förklarar vissa rörelser  avseende stil i bredare befolkningslager. Denna tvetydighet avspeglas på några ställen  i boken, så det kan vara viktigt att som läsare  känna till denna mångtydighet i terminologin.

Svensk landsbygdsklädsel 1930-tal

Svensk landsbygdsklädsel 1930-tal

Följden av kapitel i årsboken belyser några olika perspektiv på modet, varav ett fåtal explicit tar upp hur museet förhållit sig till modet, medan vissa andra tittar på vad som händer ute i samhället.

Nedan följer  reflektioner om några av artiklarna.

Svensk folkdräkt och folklig modedräkt (Håkan Liby)

Här ges en relativt kort men fokuserad berättelse av hur Nordiska Museet, Skansen och Hazelius själv förhållit sig till svenska folkdräkter och insamlandet av dessa. Det sena 1800-talets intresse för folkdräkter återfinns inte bara i Sverige utan i de flesta länderna i Europa. Det sammanfaller — och är en följd av — den framväxande romantiska nationalismen, där nationer i en potentiellt tumultartad omvärld söker en historisk plattform som motiverar dess egen existens och värde. Det fanns alltså ett politiskt motiv bakom folkdräktsintresset. Genom att visa upp hur unikt och ursprungligt dräktmaterialet var, så visar man vilken självständig estetisk folklig kraft som (i detta fall)  Sverige kan uppvisa. Vi existerar som egen enhet, ty se på våra unika folkdräkter.

Festdräkt Åls socken

Festdräkt Åls socken

Detta förde med sig två effekter. Dels att man blundade för hur klädesmodet i själva verket i mångt och mycket var ett “trickle-down”-fenomen under många århundraden, då importerade modetrender i de härskande klasserna så småningom anpassades och togs över av de lägre klasserna. I det tankeramverk som Hazelius varit med om att befästa, så fanns det inga sådana utspädnings och föroreningseffekter.  Bondefolket var oförstört, rent och äkta, och därigenom en spegel i vilken  vi kan se ett äkta och sant Sverige.

Den andra effekten var att insamlandet explicit styrdes mot det som var udda formade klädesplagg. Ju konstigare, desto bättre.Dvs, brett spridda dräktformer ignorerade man, medan undantagen premierades högt. Alltså var inte ens det insamlade materialet representativt för spektrumet av använda folkdräkter.

Det dröjde till långt in i 1900-talet innan museet reviderade sin syn på sitt eget folkdräktsmaterial.

Slutsats: artikeln är en intressant observation av det politiska/ideologiska kraftfält i vilket dräktsamlingarna växte fram.

Guldknappen – ett svenskt designpris (Zingolla Rosenqvist och Elin von Unge)

En blänkare om att museet samlar in “bästa svenska mode”, genom att samla in plagg som blivit belönade med “Damernas Världs” designpris Guldknappen.  Egentligen visa denna artikel hur svårt det är att navigera i nuet, med avsikt att registrera vad viktigt som sker. Det är ju först i efterhand som det blir tydligt vad som är viktigt, och vad som bara var övergående “hype”-vindar. Och vad säger egentligen prisbelönade designplagg om vad som blir mode för massorna?

Dräktbild, modebild och tidsbild (Anna Dahlgren)

Här är en intressant artikel som lyfter fram fotograferna i museets tjänst, och hur de arbetat med dräkter.

I det fotografiska materialet kan man ibland se hur kampen utspelats mellan två kraftfält. Å ena sidan museets didaktiska målsättning att i bild dokumentera på ett objektivt och sant sätt. Å andra sidan hur en fotograf ser estetiska möjligheter i ett material att avfotografera.

Självklart var de tidigaste fotograferna ganska konventionella och ospännande, men relativt snart märks fotografer som har andra ambitioner än att ta “mug shots” av plaggen. Följande bild illustrerar detta.

Nattmössa från Bohuslän (fotograf okänd)

Nattmössa från Bohuslän (fotograf okänd)

Här har ljussättningen valts med speciell omsorg, för att skapa en avsedd illusorisk effekt.

Vi önskar oss fler sådana bilder, som kombinerar dokumentation med visuellt uttryck.

Festligt och fantasifullt : historiska kläder från Skansens barndom (Ann Resare)

Här berättas om hur dräktkammaren på Skansen skapades, som ett rekvisitaförråd för att bekläda de kostymevenemeng som arrangerades under många år. Nu vet vi det.

Trovärdigt och levande : Kläder i Skansens kulturhistoriske förmedlingsarbete (Erik Thorell)

Ett komplement till föregående artikel. Mest intresssant för museiansvariga och museiintressenter: “Vad ska vi göra? Hur ska vi göra det?”. Ger inte så mycket för gemene man.

Schalen – ett modeplagg (Berit Eldvik)

En historisk exposé över schalens uppgång och fall … även om den ju aldrig riktigt försvunnit.

Fransk modebild 1870

Fransk modebild 1870

Den Europeiska varianten av schalen har sitt ursprung i det som hämtades hem på 1700-talet från Kashmir. Det var stora mönstrade, tunna och lätta vävda tygstycken som

man kunde svepa om sig på olika sätt. Det togs emot positivt i de högsta kretsarna, som naturligtvis anpassade form, färg och storlek inför vad som passade bäst som komplement till övriga klädesplagg. Det blev snabbt ett kvinnoplagg, eftersom det såg bra ut för de stillastående poseringar som skulle vara så imposanta. Däremot fungerade inte de flera meter långa schalarna på något tilltalande eller praktiskt sätt i lite mer aktivitetsorienterade sammanhangen, som ritt.

Under 1800-talet utvecklades schalen och förekom i ett antal olika storlekar, där några blev stora som mindre presenningar och bars dubbelvikta, men som ända täckte en stor del av kroppen.

Turnyr (från Wikipedia)

Turnyr (från Wikipedia)

I samband med turnyrens genombrott så försvann schalen från modet. Det gick ju inte att kombinera en heltäckande schal med behovet att visa upp en utbyggd stuss.

De stora schalar som nu inte längre kom till användning som svepning, började nu byggas om till annan användning. Det kunde vara allt från att vara material för kappor och rockar, till att användas som täcken, överdrag och filtar.

Intressant att se hur främmande kulturer bidrar med idéer om uppskattade klädesplagg, speciellt i dessa tider när det finns en sådan rädsla för allt främmande  som har sitt ursprung tillräckligt långt bort.

Elastiska byxor och begrepp :  om haremsbyxor, turkiska byxor, Bloomers, haremskjolar, puffbyxor och seroual (Leila Karin Österlind)

Haremsbyxan i modern tappning

Haremsbyxan i modern tappning

Det här kan ses som en pendang till föregående artikel, eftersom det även här handlar om ett klädesplagg som har ett utom-europeiskt urspring. Haremsbyxan (som i sina varianter alltså går under många olika namn) kommer från Orienten.

Är det ett praktiskt plagg? I vår tid? Eller är det bara en artificiell konstruktion för att skilja sig från mängden?

Artikeln ger några historiska tillbakablickar, men spenderar mer ord på att karaktärisera hur plagget har återupplivats i den moderna tiden. T.ex. av H&M i dessa dagar.

Uniformen i modet, modet i uniformen (Marianne Larsson)

Uniformen är dels en trygg symbol i samhället, men även något hotande. Tryggheten genom att den (i vårt land) representerar det offentliga, tjänstemannen i arbete för oss, trygghet och tillit. Må vara att försvarets vapengrenar är stora symboler för uniformer, men vi har ju allt från spårvägens personal, televerkets, radiotjänst, och gud vet vad. De som får samhällets kugghjul att snurra var ofta införda uniform.

Uniforms-look avsedd att sticka ut

Uniforms-look avsedd att sticka ut

Men sedan har vi förekomsten av uniformer i sammanhang som är sexuellt inte lika accepterade. Manlig homosexualitet och sjömannautstyrseln är ett exempel. En grupp utanför det etablerade samhället lade beslag på symboliken i en uniform som egentligen var en integrerad del av samhället.

Eller sjuksköterskeuniformen och dess förekomst inom olika S&M-sammanhang. Florence Nightingale gav ett änglalikt skimmer åt sjuksköterskan och därmed hennes uniform. Men nu ser vi hur den visuella symboliken kombinerat med sjukvårdens medicinska intimitet erövras av en grupp som vänder etiken upp-och-ned.

Artikeln tar upp några sådana invinklingar, men mest är det en lite tunnare beskrivning av uniformen och dess relation till klädestrender och -regelverk.

Moderna barnkläder och moderiktiga barn (Viveka Berggren Torell)

Barnkläder var väldigt länge något som skapades i hemmen. När skrädderi- och sömmerskeverksamheten flyttade ut en del sömnad utanför hushållets väggar, så stannade oftast tillverkning av barnkläder kvar i hemmet. Sammalunda då konfektionen slog igenom.

Visserligen kom, under 1930-talet, en hel del råd och riktlinjer om barnkläder att publiceras, som en del i byggandet av kunskapsbasen för folkhemmet. “Används dessa material …. Skär till på detta sätt … Sy så här …”.

Andra världskriget blev en skiljedelare. Kanske i och med att fler kvinnor togs i anspråk inom industrin, så att det uppstod en förväntan om att kläder behövde man inte göra själv. Samt den då tydliga trenden mot konsumtions-samhället. Medborgare skulle inte producera i den icke-kommersiella sektorn utan konsumera i den kommersiella sektorn.

Ur en Algotskatalog 1956

Ur en Algotskatalog 1956

Det startade i en funktionalistisk anda — form är en direkt avspegling av bra funktion. Det skulle vara viktigt att barn hade funktionella kläder, kläder för sina behov. Och det gick bra ett tag. Marknadsföring inriktade sig mot föräldrar och kunde hamra in budskapet. Men så småningom insåg kommersiella leverantörer att barn kan utöva påverkan på inköp, så varför inte försöka påverka barnens tyckande och tänkande i “rätt” riktning. Alltså började det dyka upp reklam som barn kunde förhålla sig till, reklam som inte drog sig för att spela på den inbördes konkurrensen mellan barn i samma ålder. Och detta gäller speciellt i termer av skolklasser, där det är lätt att skapa en uppfattning om grupptryck. Och då började stil bli viktigt, på bekostnad av funktion.

Och var barnreklam och klädmode befinner sig idag, ja det är en extrapolering av det som växte fram under 1930- till 1950-talen.

Från Hollywood till Stockholm : representationer av filmstjärnors klädstilar i Filmjournalen 1920-1930 (Therése Andersson)

Holywood och stjärnstatusen har varit en integrerad del i den internationella marknadsföringen sedan 1920-talet. Och att det haft betydelse för klädesmode förvånar inte. Till den absolut dominerande delen handlar det om kvinnomode. För mansmode kan vi väl bara hitta några enstaka exempel på filmindustrins effekter. Ett av de få moderna exemplen är Michael Douglas som Gordon Gecko i “Wall Street” (1987),  där hängslen och viss typ av byxhäng plötsligt blev populärt världen över.

Artikel här tar upp några klassiska kvinnliga filmstjärnor, och hur de marknadsfördes som modeikoner, och hur massmediamekanismerna spred budskapet till stora delar av befolkningen. Javisst, stjärn-status, idol-status och liknande betyder mycket för modet.

Konsumtionens platser : om varuhus, mode och bloggare (Karin Falk)

Lite om platserna där kläder saluförs. Konsumismens framväxt krävde nya kommersiella fora. Urbaniseringen skapade förutsättningar för stordrift. Modetrendens snabbhet behövde nya marknadsföringmedia. Sådant och annat berättas om här.

Mode och återbruk (Anneli Palmsköld)

Kläder som resurs att hushålla med vs. kläder som förbrukningsvara. I dag har vi inte samma normer och förväntningar som fanns i samhället för 50+ år sedan.

Omsorgsfull lagning och omlagning av tröja (för barn?)

Omsorgsfull lagning och omlagning av tröja (för barn?)

Då kläder var dyra, både i material och arbete, skaffade man kläder som skulle hålla och som de yngre generationer skulle “växa till i”. Klädesplagg ärvdes, lagades, återanvändes, tills de var kasseringsfärdiga. Lagning var en konst, speciellt konststoppning där lagningen inte skulle synas. Omsömnad var likaledes en konst, där annorlunda eller mer moderna plagg kunde skapas av äldre och trista plagg.

Numera är det billigare att köpa kläder än att sy dem själv. Bl.a. därför att återförsäljare av klädestyger av marknadsmässiga skäl fokuserar sig på mer högkvalitativa varor. Lågprisimporten av färdiga kläder — gjorda av enklare (= billigare) material — fyller grundbehovet, så det finns inte mycket till incitament att tillvarata kläder och deras material.

Dock har det lite överraskande vuxit fram en till synes ganska omfattande andrahandsmarknad, där kläderna överlever, inte genom att stanna i en familjs hägn, utan genom att “hoppa” mellan användare.

Artikeln beskriver förvandlingen från lagning och återanvändning till modern second hand.

Sammanfattning

En potpurri där vi återfinner några sak- och faktaorienterade artiklar som ger lite vetande. Andra artiklar berör mer museiverksamheten än de fenomen som verksamheten skall informera om, och de är mest intressanta för museisektorn själv.

Det är också viktigt att påpeka att vi ser några olika ansatser i hur artikelinnehållet läggs fram. Vissa försöker hålla sig till ett populärt språk och tydliga begreppsbildningar, vilket bör göra dem åtkomliga för var och en. Andra har dock en tendens att trassla in sig i postmodernistiska och dekonstruktiva jargonger, och det skapar snarare hinder för ett brett förstående av innehållet. Den postmodernistiska skolan (och dess många varianter och avläggare) har ju haft stort inflytande på teoribildningen inom humanvetenskaperna., och kulturhistoria är ett paradexempel på en sådan disciplin. Vi kanske ska vara glada för att inte alla artiklar excellerar i jargonger om “skapade berättelser”, “genderpolitik” och liknande.

Med andra ord, olika målgrupper passar mot olika delmängder av artiklarna, men ingen enskild målgrupp passar till alla artiklarna.

Data

Modemedvetna museer  — Nordiska Museets och Skansens årsbok 2010 (Nordiska Museets förlag, Stockholm, 2010) 260 sid; ISBN-13: 9789171085405; ISSN: 0348971X; (book at openlibrary.org)

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/11/22/bok-modemedvetna-museer-nordiska-museet-ser-pa-sig-sjalv-och-pa-modet/