Tidskrift: Kulturens Värld 2010/4 – glimtar

21 12 2010

En spretig uppsättning artiklar, några intressanta, andra mer kuriosa.

Kulturens Värld 2010/4 - framsida

Kulturens Värld 2010/4 - framsida

Kulturens Värld vill ju hålla en bred kulturbevakning, och drar sig inte för att lyfta fram sådant som annars inte skulle anses värt att tryckas och spridas. På gott och ont. Vissa gånger är det en välgärning. Andra gånger något som man kan ignorera.

De nummer som vi sett under den gångna tiden har inte varit temanummer, och så inte heller detta. Det betyder att många kan säkert hitta något som intresserar just dem. Men personligen kändes det denna gång lite för mycket som ett “coffee table magazine” — vackert och trevligt att ha liggande framme som en intellektuell markör, men som enbart ger kort glädje när man börjar bita i den.

Några saker lyfter jag fram här.

“Ensam kvinna bland 1947 års män” – Randi Fisher

Norrköpings museum uppmärksammar Randi Fisher (1920-1997) med en utställning som pågår fram in i nästa år. Fisher tillhörde den unga generationen konstnärer som förespråkade en mer samhällsengagerad konstnärsroll. I demokratisk anda ville de lyfta ut konsten från de slutna, fina salongerna, ut bland folket.

Hennes namn har väl aldrig varit speciellt känt. Hon var en i gruppen 1947 års män (!), en grupp som i övrigt hade följande medlemmar: Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Karl Axel Pehrson, Pierre Olofsson,  Olle Gill, Lage Lindell, Armand Rosander, Uno Vallman, Liss Eriksson och Knut Erik Lindberg. Och ja, de flesta av dessa har fått stor ryktbarhet. Men Randi, som enda kvinna i gruppen, fick aldrig samma stora uppmärksamhet och erkännande.

Randi Fisher: Självporträtt 1943

Randi Fisher: Självporträtt 1943

Då nu Norrköpings Konstmuseum gör denna satsning på att lyfta fram en oförtjänt förbisedd konstnär, så passar Kulturens Värld på att ge en kortöversikt över Randis breda, och faktiskt långa, verksamhet som bildkonstnär.

“Kustens Kulturarv” — Norge

Den norska kusten och Norges utsträckta läge i Norra Atlanten var förutsättningar för att Norge kan betrakta sig som ett havets folk. Landskapet och klimatet var inte så vänligt mot traditionell odling, så havet fick fungera som en trygghetsförsäkring. Rikt fiske och transport, och handelsförbindelser till kontinentala Europa och de brittiska öarna, detta bidrog till att levnadssättet vid havet inte försvunnit så snabbt och fullständigt som på många andra ställen i Europa.

Denna artikel tar upp satsningar på kulturarvet i Trondheimsfjorden, speciellt i trakterna i och kring Rissa. Lofotsfisket har varit — och till viss del är fortfarande — en del i det ekonomiska kretsloppet, även om teknik och metod förändrats drastiskt. Men i början av 1900-talet startade en aktiv rörelse för att bevara det som man såg försvinna i och med moderniseringen. Författaren Johan Bojer var en bygdens son, och de teman som han skrev om väckte en bred medvetenhet till liv, om att man skulle vara stolta över vad tidigare generationer åstadkommit.

Nu finns en folkhögskola, i området och ett museum med kustkultur, samt regelbundet återkommande evenemang där man tar del av traditionsfyllda sätt att vara och göra.

Traditionella Åfjordsbåtar byggs fortfarande
Traditionella Åfjordsbåtar byggs fortfarande

Dessutom …

… en snabbtitt på kuststaden Essaouira (Marocko); om Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna; ett besök hos konstnären Hans Westlund i Munkfors; om Alexander den store/den förskräcklige; m.m.

Data

Kulturens Värld” nr 4 2010 (Ordens Musik AB, 2010)  66 sid, ISSN 0282-5902

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/12/21/tidskrift-kulturens-varld-20104-glimtar/
Advertisements




Tidskrift: Kulturens Värld 2010/3 – glimtar

27 11 2010

Modernt och gammalt … tyngdpunkt mot andlighet …  och mot det längre bort liggande utlandet. Kanske kan kallas kuriosa, men det är ju en hårfin skillnad mellan det rena kuriosakabinettet och det som har kulturhistoriskt intresse/värde.

Kulturens Värld 2010 #3 -- framsida

Kulturens Värld 2010 #3 -- framsida

Detta nummer tar oss på en resa över Laos, Stockholm, Etiopien,  Jalta, Norge, Japan, Tanzania. Det finns ingen uttrycklig röd tråd, men det ska man inte vänta sig i den här typen av tidskrift. Här samsas udda företeelser — i tid och rum — som ett slags anarkistiskt utrop om världen. Titta och förvånas. Förstå och förundras. Associera och ställ frågor.

Illustrationen på framsidan kan vara förledande. Det ger ett intryck av att vara ett exempel på en staty från en tid för länge sedan förbi, byggd med tillgänglig sten som material. Men i själva verket är det ett exempel på ett omfattande byggande i armerad betong för mindre än femtio år sedan. Ledaren för en religiöst anstruken sekt fick medlemmarna att konstruera ett otal sådana kvasireligiösa symboler — vissa i kolossalformat — i en park utanför Vientiane, Laos. Ett slags Disneyland i Laos?

Ett par av de övriga artiklarna kommenteras nedan.

“Änglabygget” – etiopiska klippkyrkor

Klippstaden Petra

Klippstaden Petra

På vissa platser i världen och under vissa epoker har man skapat byggnader genom att  hugga ut dessa ur själva berget. Mest känd för oss är nog klippstaden Petra i Jordanien, skapad under perioden 200 BC till 100 AD. Men det finns andra lika imponerande skapelser, som t.ex. klipptemplet Varaha i Indien.

I detta nummer  av Kulturens Värld uppmärksammas ett afrikansk exempel — klipptemplen i Lalibela i norra Etiopien.

De flesta andra uthuggna byggnader i världen har huggits ut ur en vertikal bergvägg, så att byggnaden i viss bemärkelse står på marken. Men klippkyrkorna i Lalibela har skapats genom att hugga ut dem ovanifrån, så de står som i snäva kratrar.

Klippkyrkorna i Lalibela

Klippkyrkorna i Lalibela

De skapades under 1100 och 1200-talen, under en framstående period i den etiopiska medeltiden — under Zagwe-dynastin. Det är totalt fjorton kyrkor som skapades, och de flesta är fortfarande i gott skick. De skapades som kristna kyrkor, och fastän de kanske borde betraktas som rena historiska, världsarvsförklarade artefakter, så är de fortfarande platser för kristen religionsutövning.

Rent estetiskt ska de ses som tecken på hur högt etiopisk byggnadskonst kunde nå för nästan 1000 år sedan.

Det finns likartade uthuggna klippkyrkor på andra platser i det gamla etiopiska kulturområdet, men Lalibela är den internationellt mest kända förekomsten.

“Japanskt världsarv fyller 1300 år”  – klassiska japanska tempel

Nara är en historisk stad inte långt från Kyoto. Det var ett viktigt centrum i Japan under 700-talet, och då skapades en stor uppsättning tempel och andra religiösa uttrycksformer. Vid slutet av det århundradet flyttade maktcentrum bort från Nara, vilket medförde att staden kom i bakvatten och inte genomgick den typ av modernisering som centralorter typiskt utsätts för.

En vy i Nara

En vy i Nara

Här finns ett antal välbevarade buddistiska tempel, som Todaiji, Saidaiji och Gangoji, kejsarpalatset Heijo, och reliktplatsen Kasuga-taisha.

Ett imponerande verk är Buddhastatyn i Todaiji, en 16 meter hög staty gjuten av 500 ton brons, som finns i det “stora Buddha-huset”, som säga vara världens största byggnad gjord av trä.

För en japan kan här finnas mycket att ta del av, medan utlänningar nog bara ser en exotisk yta som är bara “sååå typiskt japansk”.

Dessutom …

… drottning Kristinas triumfbåge från 1650; stämningar i dagens Jalta; Hamsun och Nordlands Fylke; målarna i Dar es Salaam; mm.

Data

Kulturens Värld” nr 3 2010 (Ordens Musik AB, 2010)  66 sid, ISSN 0282-5902

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/11/27/tidskrift-kulturens-varld-20103-glimtar/




Tidskrift: Kulturens Värld 2010/2 – glimtar

13 06 2010

Årets andra nummer av Kulturens Värld innehåller som vanligt en salig blandning av inslag. Mer bild än text, i huvudsak om svenska kulturyttringar. Den här typen av förpackad information ger lite andrum i en värld som annars mest känns igen för hektisk modernitet.

"Kulturens Värld" 2010/2 -- omslag

"Kulturens Värld" 2010/2 -- omslag

På 66 sidor får vi ett antal flersidesartiklar, om inte tungt intellektuellt innehållsrika, så åtminstone spänner de ut några teman och presenterar några insikter som vi kanske inte kände till sedan tidigare.

Vem riktar sig den här typen av tidskrift till? Vad försöker utgivaren uppnå? Många produkter i stil med “Kulturens Värld” skapas av icke-akademiska kulturintresserade, för en kulturintresserad allmänhet med någorlunda bred nyfikenhet. Så det handlar inte om publikationer som skall presentera nya forskningsrön inom kultursektorn, utan om att lyfta fram något av vad som pågår, och göra något nedslag i historien.

Man kan se detta i hur det uttrycks genom val av text och bild, och genom layoutarbetet. Det känns som om bildmaterialet är det som för det mesta avgör om en artikel ska tas med (om det inte finns några bra illustrationer, hur kan man då få läsaren att upptäcka artikeln?) och vad läsaren skall komma ihåg av artikeln (finns det något bra bildmaterial som kuggar in i exakt det som texten nämner?) I praktiken betyder detta att skrifter som denna ofta kan fungera som “coffe table magazines”.

Kolonisterna

Förutom att vi nu kommit in i årets odlingssäsong, så är det väl bara en slump att vi här ser en artikel om koloniträdgårdar, efter att i “Byggnadskultur” nr 1 2010 har fått en likartad artikel på samma tema. Här får vi lära oss om hur Anna Lindhagen kring förra sekelskiftet började agera  för att skapa koloniträdgårdar i och runt Stockholm, inspirerat av vad hon sett i Köpenhamn. En annan fanbärare för denna saks skull var Anna Åbergsson.

"Kulturens Värld" 2010/2 -- kolonistuga

"Kulturens Värld" 2010/2 -- kolonistuga

De äldre koloniträdgårdar som skapades i stadens utkanter har under åren som gått kommit att alltmer befinna sig i zoner med höga markvärden, och alltså lämpliga offer för förtätning av den urbana miljön. Det finns flera initiativ som försöker samla dagens kolonister kring försvar av de existerande koloniområdena. Hoppas de lyckas i den kampen.

Göring besöker Munthe

En typisk Bengt Lagerkvistartikel … en kortare text som stimulerar läsaren att ta till sig ett fragment av verkligheten (gårdagens eller dagens). Hör handlar det om ett möte mellan Hermann Göring (då tysk Luftwaffechef) och Axel Munthe (svensk hovmedicus) i  San Michele — Munthes bostad på Capri. Göring ville köpa San Michele, men det blev inget av det.

Konstnärer från Tanzania

Om konstnärerna från folkgruppen Makua i södra Tanzania, som under bortemot 40 år skapat konst med med naturmotiv i naivistisk stil. Det har uppstått en kommersiellt fungerande marknad kring denna konststil, och även om det har mest respons lokalt och regionalt, så har det börjat synas spår efter detta även på den internationella konstmarknaden.

Bortrövade mästerverk åter samlade

En artikel om Museum Folkwang i Essen (Tyskland). Här lades för hundra år sedan grunderna till en viktig konstsamling. Det var Karl Ernst Osthaus, en rik industrialist, som anskaffade verk av och stödde banbrytande konstnärer runt sekelskiftet 1900.

Denna privata samling blev grunden för museet Folkwang i Hagen, som öppnades 1902. Osthaus dog 1921, och museet flyttades till Essen, där den under tio år fungerade som en viktig plats för att se det tidiga 1900-talets konst. 1933 började nedmonteringen av konstsamlingen, efter att den nazistiska ideologin skapat nya normer för vad som är god konst. Mycket av det som fanns i Folkwang blev nu klassificerat som “Entartete Kunst”, och rensades ut, och delvis försvann före och under kriget.

Nu har Museum Folkwang återuppstått, och som första utställning har man samlat in och lånat in så mycket som möjligt av det som var konstsamlingen i gamla Folkwang.

"Kulturens Värld" 2010/2 - Holländaren i Bräcke

"Kulturens Värld" 2010/2 - Holländaren i Bräcke

En svensk holländare

Det handlar här om en väderkvarn av s.k. holländaremodell. Och rent specifikt är det Bräcke mölla utanför Höganäs. Den har under senare år återuppstått som en fungerande kvarn, om än i liten och amatördriven skala.

Möllan stod ursprungligen utanför Värnamo i Småland, byggd strax före 1850. 1852 såldes den till Helsingborg, där den drevs affärsmässigt fram till 1940-talet. Möllan kom i kommunal ägo, och förföll sakta, till dess att den i början av 1970-talet hotades av rivning.

Kullens hembygdsförening var intresserade av att ta över den, och montera upp den vid Bräcke backe vid Krapperup, där det tidigare stått en mölla. Genom insamlade medel och donationer, och stöd av kommunala medel flyttades möllan 1979 från Helsingborg till Bräcke. Efter en långvarigt restaureringsarbete är den nu i fungerande skick, och varje år genomförs malning på gammalt sätt.

Soffliggarna på Berggasse

På Berggasse 19 i Wien hade Freud sin mottagning och här bodde han. Nu är det ett museum, bl.a. med en del material och redskap från Freuds tid här.

Freud flydde från Wien 1938 (efter Anschluss) och tog sin tillflykt i London, där han tillbringade sitt sista år (han dog i september 1939).

"Kulturens Värld" 2010/2 - Freuds schäslong

"Kulturens Värld" 2010/2 - Freuds schäslong

Det finns ett Freud-museum i London, men detta Wien-baserade museum försöker bli det naturliga navet i verksamheten kring Freud.

Freuds dotter Anna har aktivt stött museet på Berggasse, bl.a. genom att deponera vissa inventarier som Freud lät föra till London, och som efter Freuds död togs om hand av Anna.

Dessutom  …

… om Gripsholms porträttgalleri (statens Porträttgalleri, officiellt grundat 1822, och sedan dess årligen berikat med porträtt av bemärkta svenskar); Liseberg (under lång tid  en herrgård utanför stadens hank och stör); den svenska giljotinen  (använd endast en gång); annonsering om pågående och kommande evenemang, etc.

Data

“Kulturens Värld” nr 2 2010 (Ordens Musik AB, 2010) 66 sid, ISSN 0282-5902

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/06/13/tidskrift-kulturens-varld-20102-glimtar/