Bok: “Rysk is” — i Ishavet med Lars Lerin

18 04 2010

Den alltid så produktive Lars Lerin har publicerat ytterligare en bok från en rysk resa. Denna typiska Lerin-bok erbjuder en rik uppsättning akvareller med motiv från Norra Ishavet, och kan ses som en lägesrapport i Lerins verksamhet som akvarellist.

"Rysk is" - framsida

"Rysk is" - framsida

År 2005 genomförde Lars Lerin en resa i Norra ishavet, som deltagare i en “charter-expedition” ombord på den stora ryska isbrytaren “Kapitan Dranitsyn“. Denna isbrytare har anpassats för att medföra passagerare, och kan ta emot 100 gäster i 49 hytter. För ett inte alltför billigt pris kan man deltaga i expeditioner av olika längd norr om Europa/Asien, utgående från Murmansk.

Lerin företog resan under augusti månad 2005, så det var under den tid på året då det fortfarande var någorlunda ljusa dagar. Till största delen tillbringades tiden ombord, vilket nog ofta var ganska enahanda — den delen av jordklotet har inte så mycket variation. Landstigningar gjordes på ett antal platser, från udda öde stenöar, till platser med bofast befolkning, både ursprungsbefolkning och hitflyttade ryssar.

Oavsett motivet för Lerin att genomföra denna resa, så resulterade den naturligtvis i en omfattande mängd konstnärliga uttryck. I denna bok får vi ta del av akvareller och fotografier — ett sjuttiotal akvareller och strax under femtio fotografier. Eftersom hela boken har 120 sidor, så är det uppenbart att texten inte är det centrala. Texten är inte en fullödig dagbok eller logg över resan. Snarast fungerar den på likartat sätt som bilderna: den erbjuder “snap-shots” från resan, och ger glimtar in i hur Lerin upplever det han exponeras för. Det är dels sådant som korta antydningar om personer man möter, om karaktär på platser, och  hur hans konstnärliga öga uppfattar och värderar det han ser.

Lerin: isbrytaren

Lerin: isbrytaren

Som i andra av hans böcker återanvänder Lerin även här citat från andras erfarenheter eller uppfattningar om detta gudsförgätna område på vår jord. Bland annat får vi kortare utdrag ur den dagbok som skeppstimmermannen Sven “Vega-Sven” Andersson förde under Nordenskiölds Vegaexpeditionen (1878-1880) som fann och genomseglade hela Nordostpassagen.

Bland andra som citerats är P-O Sundman, signaturen “C-L 1880”, och Fries.

Lerin: is och Ishavet

Lerin: is och Ishavet

Bildmaterialet är rikligt. Vissa fotografier berikar inte boken så mycket ur estetiskt synvinkel, andra återger visuella upplevelser av yta och färg som säkerligen Lerin uppskattat med sin konstnärliga blick. Akvarellerna känns igen som Lerinska verk. Några har den mörka karaktär som vi känner igen från andra Lerinska teman, inte minst från Lofoten i vintermörker. I vissa fall känns akvareller som snabba skisser eller förstudier, en aning ofärdiga. Har Lerin experimenterat med olika ansatser för att fånga  ödsliga, enahanda, delvis istäckta vyer? Och det kan nog vara en utmaning att skapa spänning i motiv som saknar tydlig spänt, t.ex. när färgpaletten i det verkliga motivet gränsar mot en smutsbrun färguppsättning. Men även skisser har sitt värde, sett som glimtar in i en konstnärs sätt att arbeta.

En observation är att detta är ytterligare en Lerinsk rapport från vårt stora grannland i öster. 2005 kom boken “Ljus i öster – Sibirienbilder” med en berättelse från en expedition till en mindre plats i Sibirien. En likartad stämning uttrycks i den boken, vad gäller det hårda liv som en karg miljö framvingar. En reflektion är att Lerin inte räds för att försöka få grepp på sina upplevelser i extrema platser — vare sig det gäller kalla och mörka nordliga miljöer eller varma och ljusa medelhavsmiljöer.

Vad blir målet för nästa resa?

Författaren

Lars Lerin

Lars Lerin

Lars Lerin är född 1954 i Munkfors. Han studerade vid Gerlesborgsskolan 1974-75 och vid Valands konsthögskola i Göteborg 1980-84. Lars Lerin räknas som en av Nordens främsta akvarellister  och har ställt ut i såväl samlings- som separat- utställningar på gallerier och museer i Sverige, Danmark, Finland, Frankrike, Färöarna, Island, Norge, Tyskland, USA. Är representerad i kommuner, landsting och på museer i såväl Sverige som Norge.

Citerat från presentation av Lerin på Laxholmen.

Sammanfattning

En bok i stort format, rikt illustrerad, med ett flertal akvareller reproducerade på hela uppslag. Pappret har bra kvalité, och trycket har snygg färgåtergivning. Intressant som en inblick i Lerins arbete vid mitten av första årtiondet av 2000-talet.

Data

Lars Lerin: “Rysk is – Turistexpedition med Kapten Dranitsyn” (CKM Förlag, 2007), 120 sidor, ISBN-13 978-91-7040-064-3 (book at openlibrary.org)

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/04/18/bok-rysk-is-i-ishavet-med-lars-lerin/
Advertisements




Läst: “Ljus i öster” – intryck från Sibirien

26 09 2009

Lars Lerin har gett oss ännu en personlig betraktelse, denna gång om Sibirien. Som för de flesta av hans böcker, är detta mest av intresse för de som är mer intresserade av Lerins attityder än av det som händer runt honom.

Lars Lerin är en av våra tids främsta skandinaviska akvarellister. Och det är välförtjänt. Man kan se honom som en sentida arvtagare till Zorn, även om han har sin egen stil. Men det är inte som akvarellist han hamnar i denna essä, utan som ordkonstnär.

Lerin "Ljus i Öster" (2005)

Lerin "Ljus i Öster" (2005)

Lerin har under sin flerdecenniga bana som bildkonstnär även publiserat kortare skrifter/böcker, illustrerade med egna bilder. Hans texter har inte varit alltför vänligt mottagna av kritikerkåren. Ofta har sensmoralen av kritikernas synpunkter varit att Lerin bör koncentrera sig på bilden och låta texten stanna i skrivbordslådan. Men detta har inte avskräckt honom. En jämn ström av texter har publicerats i illustrerad bokform — ibland flera per år — några enstaka på allmänna förlag, men merparten på eget förlag. Det tyder på en vilja och envishet att få uttrycka sig offentligt.

Utgångspunkten och ramen för berättelse i boken “Ljus i öster” är ett arrangerat besök 2004 i en sibirisk stad. Det är en liten delegation kulturarbetare från Värmland  som fått en officiell inbjudan från öster, och tillbringar ett antal dagar i staden Khanty-Mansisjk, 200 mil öster om Moskva. Av någon anledning så genomförs resan mitt i smällkalla vintern (februari), och när man talar om vinter så är Sibirien minst sagt extrem.

Lerin (2005) Delegationen

Lerin (2005) Delegationen

Texten inte bara andas, utan är ganska explicit, i att uppvisa ett avståndstagande till den sibiriska miljön. Var det för kallt? Var det för instängt? Hade han en förhoppning eller förväntan att resan skulle vara givande? Eller var resan redan från början enbart en plikt att utföra för andras skull?

En stor del av texten består av omfattande citat ur en hundra år gamla reseberättelse (eller är det citat från flera?) från Sibirien. Citaten och den Lerinska texterna är sammanvävda till en mosaik, som i mångt och mycket ger en enhetlig bild av det mänskliga livet i denna del av Sibirien — människors karaktär förr öveernsstämmer väl med människors karaktär nu.

Alla citaten kommer nog från Henry Lansdells bok “Genom Sibirien” (svensk översättning 1892, engelsk utgåva 1882). Lansdell (som Lerin felstavar som “Landsdell”) var en brittisk präst som reste i Sibirien på 1880-talet, för att missionera och “skrida ljuset”, men som också var observant, även om brittiska ögon i denna epok dominerad av kolonialtänkande inte hade dagens klarsynthet.

Lerin (2005) Illustration 01

Lerin (2005) Illustration 01

Boken är rikligt illustrerad, med  fotografier (som inte är av Lerin) och med andra bilder signerade Lerin. Som sagt är sibirisk vinter kall, och kalla vintrar har begränsad färgskala, och det är kanske anledningen till att illustrationerna har en kylig karaktär. Inte samma balanserade färgpaletter och starka markeringar som Lerin är mest känd för. Här kommer det kalla och halvdunkla till uttryck, men det bibringar även en distans till hela den tid och det rum där berättelsen utspelas. De bilder som inte är rena fotografier ger en känsla av att vara etsningar, med en mjukhet o toner, blandat med tunna och tydliga gravyrliknande streck. Men det är nog inte etsningar i traditionell bemärkelse. Många av bilderna verkar vara bearbetningar av fotografiskt material, efterbearbetning med konstnärliga verktyg. Kanske en del har efterbearbetats med etsnings- eller litografiska tekniker, vilket skapat den handgjorda känslan. Andra ser ut som bildbehandlade fotografier där kontraster upplösts, och ljusskalan tranformerats. En del bilder kan sedan ha bearbetats manuellt, med penna som lagt till antingen enstaka streck eller gytter av streck. Och vissa bilder har bearbetats med akvarellteknik, genom färgläggning av detaljer eller fält, ibland med tydliga spår efter penseli gouache.

Lerin (2005) Illustration 02

Lerin (2005) Illustration 02

Ur bildsynpunkt är det här inte en bok i den klassiska Lerin-stilen. Framför allt har det måleriska anslaget tonats ner, koloriten är begränsad, och det fotoilllustrativa har en mer framträdane karaktär.

Slutsats: Enbart för den Lerin-intresserade, som bryr sig om hans inre tankevärld och hans experimenterande med andra bildformer.

Data: Lars Lerin: “Ljus i öster – Sibirienbilder” (Syntryck, 2005, ISBN 9197367788)
(boken på openlibrary.org)