Bok: “Rasism i slips” – dagsläget i den svenska extremhögern

16 05 2010

I lagom tid till förberedelserna inför det nationella valet 2010 har en kort bok publicerats om Sverigedemokraterna och deras satsningar på närvaro på den politiska scenen. Boken riktar sig till en läsovan publik, och även till de som inte känner sig helt uppdaterade om Sverigedemokraterna. Den utsatta målsättningen har uppfyllts … en enkel introduktion till dagens svenska extremhöger.

—*—

Under senare  år har det pågått en debatt om Sverigedemokraterna (SD), och hur det politiska etablissemanget skall hantera dem. Ska de ignoreras i den politiska debatten? Dvs ska alla vanliga politiska aktörer låtsas som om SD inte finns? Eller skall de politiska aktörerna officiellt acceptera att SD finns, och interagera med dem med vanliga medel? Dvs ska de betrakta SD som ett parti som ges möjligheter att spela med — på likvärdiga villkor — på den politiska scenen?

"Rasism i slips"  - framsida

"Rasism i slips" - framsida

Det är ett besvärligt beslut, eftersom man måste balansera acceptansen för vad man gör, mot accepterandet av de effekter det kan ge upphov till. Om SD hålls utanför den politiska debatten, kommer de därmed att kunna propagera oemotsagt, och därmed locka sympatisörer och väljare? Om SD släpps in i den politiska debatten, har man därmed inte gett respektabilitet åt deras åsikter, vilket kan eliminera ett besvär som potentiella sympatisörer upplever?

Boken tar i praktiken upp de senaste årens historia inom extremhögern, med  just SD som röd tråd i berättelsen. Boken börjar med det historiska läge där SD uppstod och växte fram.Då fanns organisationer som Nationalsocialistisk front/Folkfronten; Svenska motståndsrörelsen och Info-14.

Boken fortsätter med en bild av hur dessa och näraliggande grupper ofta agerar aktionsorienterat: provocera våldsamma reaktioner; överfall; etc, något som är besvärligt för andra politiska grupper att hantera med konventionella medel (inom lagens ram).

Därefter beskrivs hur högergrupperna aktivt enrollerar nya unga supporters genom att använda populärkulturmedel, såsom musik (“vit makt”, …).

Sedan följer belysningen av Sverigedemokraterna, och hur de började framträda i mer städad form, började se ut som mer traditionella politiker, och började bete sig som en konventionell politisk rörelse. Men budskapen är naturligtvis annorlunda, jämfört med de vanliga politiska grupperingarna.

Den konfliktfyllda situation som vi står inför då det gäller att hitta ett förhållningssätt gentemot SD, den belyses av ett kortare kapitel om Richard Jomshof. Jomshof engagerade sig med SD, samtidigt som han var gymnasielärare. När det politiska engagemanget uppdagades av media, började en kritik luftas, som gick ut på att han inte skulle få fortsatt mandat som lärare. Det hade aldrig förekommit kritik mot honom avseende hans prestationer som lärare, så det var enbart den politiska böjelsen som orsakade kritiken. Dilemmat är alltså: ska vi i ett tolerant samhälle med tanke- och yttrandefrihet införa ett slags yrkesförbud för att hålla vissa miljöer inom “anständighetens renhetsgränser”, eller ska vi ta risken att låta medborgares deltagande i samhället vara osynkroniserat med deras värdegrunder? I detta fall resulterade konflikten i att Jomshof var tvungen att avsluta sin lärargärning.

Därefter ges några betraktelser om hur SD:s politiska program inte är vad vi vanligtvis menar med ett program för ett politiskt parti. Det saknar en helhetskaraktär. Det lyfter egentligen bara fram några få populistiska frågor (invandring, nationalism, religion, etc), som i sig vare sig utgör en grund som definierar åsikter om återstoden av det politiska handlingsutrymmet, eller ger tydliga indikationer om hur de sinsemellan skall prioriteras och balanseras.

Boken avslutas med några personporträtt på individer engagerade i motståndet mot SD.

Författare

Johannes Jakobsson

Johannes Jakobsson

Johannes Jakobsson är frilansjournalist och arbetar på tidningen EXPO. Han har också arbetat på Aftonbladet och på teveprogrammet Efterlyst.

Författarpresentation på bokens omslag.

Kommentarer

Boken är utgiven på LL-förlaget, ett förlag specialiserat på lättläst litteratur. Detta framgår av denna bok. Den använder en enkel terminologi; korta meningar; enkel meningsuppbyggnad; korta stycken; korta rader; relativt rikt illustrerad; ganska enkel och genomgående layout. Samt begränsad totalvolym — 120 sidor.

Anledningen att ge ut en sådan här bok är säkerligen att man hoppas att med denna nå ut till en del av de målgrupper som SD et al. riktar sig till. Hur övertygar / övertalar man folk i sådana grupper? Ja, inte genom djupa intellektuella avhandlingar. Nej, genom enkla, slagkraftiga skrifter. Tänk på hur propaganda fungerar. Man skall — när det gäller text — uttrycka sig enkelt och direkt, och sträva efter att stimulera en känslomässig reaktion från läsaren. Denna bok uppfyller till viss del detta, men kanske är lite för torr på sina ställen för att få ett optimalt genomslag.

En komplementär målgrupp för boken är de som står på andra sidan av staketet jämfört med SD, och som kanske vill få lite mer information om hur det ser ut bland SD och gelikar.

Av detta framgår också att boken inte är en analys som försöker belysa grundläggande kraftfält och strömningar, så att vi skall förstå vad som egentligen sker, varför detta sker, varför det det sker nu, och vad som kan komma att ske. Med andra ord: inte analyserande, utan konkret beskrivande.

Tidningen EXPO startade utgivning 1995, och har sedan dess (med undantag av några inaktiva perioder under senare 1990-talet) varit en vaken observatör av extremrörelser, såväl organiserade som oorganiserade. Neo-nazistiska rörelser är ett av bevakningsområdena, och därmed under senare år även Sverigedemokraterna.

Författaren till denna bok, Johannes Jakobsson, är medarbetare på EXPO, och vi bör se boken som ytterligare ett informationskanal för EXPO-rörelsen.

Så istället för att vara en analytisk bok, är detta ett medel i en informations- och opinionsbildande verksamhet. Propagandistisk? Ja, eftersom den tar sin utgångspunkt i EXPO:s referensram, så finns det en klar underliggande vilja. Trovärdig? Ja, eftersom texten faktiskt är relativt återhållsam, undviker emotionella excesser, och försöker lyfta fram fakta om konkreta händelser.

Den som under en längre tid följt EXPO har säkerligen redan tagit till sig den relativt rika bild som boken återger. Den som följt nationella media har troligen en mer fragmenterad bild, uppbyggd av de större mediahändelser som extremhögerns gett upphov till. Så, trots att det är en “Lättläst” bok, så kan vi alla dra nytta av att få denna sammanfattande presentation av dagsläget i den del av den politiska och ideologiska scenen där Sverigedemokraterna huserar.

Dess värde ligger bl.a. i att den är aktuell. Som framgår av de historiska tillbakablickarna, så är fältet med högerextrema organisationer synnerligen dynamiskt i termer av nybildningar, ombildningar, borttyning, etc, så för att kunna vara en praktisk vägledning i dagens landskap, så måste den vara färsk. Just nu — 2010 — är den fortfarande färsk.

—*—

I vår accepterade demokratiska världssyn finns en oförlöst kamp mellan tolerans och möjliga odemokratiska effekter. Kom ihåg att Hitler och NSDAP kom till makten efter att ha deltagit inom ramen för den demokratiska processen och vunnit val inom en demokratiskt definierad samhällsform. Demokratisk tolerans kan få odemokratiska krafter att få makten. Hur toleranta ska vi vara?

I berättelsen om Jomshof (se ovan) skiner dilemmat igenom. Å ena sidan är han som SD-anhängare att fördöma. Å andra sidan måste vi (som argumenterar anti-SD) leva som vi lär, dvs leva det toleranta samhälle vi predikar om, och därmed låta Jomshof få stanna kvar i sin lärarroll. Kan han inte utnyttja den rollen för att sprida odemokratiska budskap? Här kan man anknyta till det som skedde inom vissa svenska skolor under 30-talet (se Dammberg: “Nazismen i Skaraborgs län 1930-45“). Den i vår tid mest omfattande och uppmärksammade tillämpningen av yrkesförbud skedde i Västtyskland, där yrkesförbudslagar infördes 1972 — riktade mot vänsterpersoner i offentliga anställningar. I praktiskt taget hela Västeuropa framfördes massiv kritik mot detta, från individer, politiska grupperingar, medborgarrättsorganisationer, etc. I denna boks text om Jomshof-fallet kommer en medkännande underton fram, som alltså inte enbart ser Jomshof  som ett hatobjekt för den antinazistiska rörelsen, utan även som ett offer för gärningar som grundas i välmenande personers åsikter.

Demokrati är svårt. Inte bara dess tillämpning, utan även dess abstrakta definition. Och därför är det intressant att få höra att när den grupp som kom att skapa Sverigedemokraterna, diskuterade vilket namn som skulle användas, så landade man på “Sverigedemokraterna”. Med detta namn skulle partiet inte ens kunna nämnas i media eller av politiska motståndare utan att den som nämnde namnet faktiskt ger ljud åt orddelen “demokrati”. Ett positivt ord som därmed färgar av sig på helheten … dvs på begreppet “Sverigedemokraterna”.

Sammanfattning

Detta är ingen ambitiös analys av de olika nazistiska rörelserna i dagens Sverige. Istället är det en beskrivning av vad de mest av allt står för, hur de arbetar, och hur resten av samhället bör förhålla sig till dem.

Data

Johannes Jakobsson: “Rasism i slips — Sverigedemokrater och nazister i dag” (LL-förlaget, 2009) 120 sid; ISBN-10 9170533091; ISBN-13 9789170533099 (book at openlibrary.org)

This pagehttps://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/05/16/bok-rasism-i-slips-dagslaget-i-den-svenska-extremhogern/
Advertisements