Bok: “Född fördömd” — upprop om romerna

16 08 2010

Romernas (zigenarnas) situation i dagens Europa och Sverige är problemfylld. Cederberg ger här ett indignerat utrop om ett förbisett (eller dolt) problemområde, och att Europas stater bör ta tag i detta på ett konkret sätt. Här serveras vi ett indignerat uttryck från en engagerad person.

"Född fördömd" -- omslag

"Född fördömd" -- omslag

—*—

Bakgrund

Den minoritetsgrupp som vi kallar romer (tidigare zigenare) har funnits med oss i Sverige sedan århundraden. De har alltid varit en marginaliserad grupp, såväl storleksmässigt, som i hur den är eller inte är del i det svenska samhällets strukturer och processer.

För den stora allmänheten har synen på romerna förändrats över tiden. Tidigare betraktades de med tveksamhet, men de erbjöd ändå tjänster som majoritetssamhället utnyttjade: kopparslageri, förtenning, knivsliperi, … musikunderhållning, spådomskonst, … På den tiden fanns en försiktig acceptans. I och med industrialiserings fullständiga genomslag försvann stora delar av efterfrågan på romernas tjänster. Nu började det märkas avoga attityder mot “dessa främmande”. Under mer modern tid har för de flesta romerna varit ett osynligt fenomen, som man ytterst sällan har direkt kontakt med men som man mest stöter på i tidningsrubriker. Detta har lett till en mer förundrad attityd … “vad är de för några, egentligen”.

Vid några tillfällen har zigenarnas situation i Sverige uppmärksammats. T.ex. samband med boken “Zigenare” av Ivar Lo-Johansson (1955), men framför allt i samband med efterdyningarna av Katarina Taikons bok “Zigenerska” (1963). Stat, landsting och kommun genomförde utredningar, och genomförde vissa åtgärder.

Men trots officiella uttalanden är romerna inte en integrerad del i svenska samhället.

Boken

Irka Cederberg har intresserat sig för romernas situation i Sverige och Europa. I den här boken ger hon en lägesbild aktuell cirka 2009. Hon beskriver inte bara Sverige, utan Europa i stort, speciellt länderna i Europeiska Unionen.

Ett antal  perspektiv presenteras per land, såsom romernas historia; aktuell social situation; politiska program och satsningar; relevant lagstiftning; uppfyllelse av formulerade målsättningar.

Dessutom får vi oss till dels ett inledande kapitel med en beskrivning av romernas ursprung och hur de kom till Europa. Ett annat kapitel ger glimtar av romska seder och bruk. Ett annat introducerar “antiziganismen” — som betyder för romer vad antisemitism betyder för judar. Vi får en belysning av den romska delen av nazisternas förintelseprogram.

Texten balanserar mellan att vara  en utredande faktabeskrivning och att vara en stridsskrift om behovet av åtgärder och insatser. Att Cederberg är engagerad i frågan är uppenbart. Tyvärr leder detta engagemang ibland till att budskapet förgrumlas.

Vi ska inte nedvärdera romernas situation i Europa. Den är inte bra, och i vissa fall katastrofal. Så något borde göras. Men vad? och av vem? Det är här som vi behöver grundläggande information och tankar om möjligheter.

Berättelsens nivå varierar från personliga erfarenheter och tankar från enskilda romers perspektiv, upp till formuleringar i officiella målsättningar och politiska deklarationer.

Som en övergripande karaktärisering kan vi säga att Cederbergs text lyckas bära fram det avsedda budskapet, att fungera som bränsle för en debatt om romernas situation. Men jag har vissa invändningar mot texten sett som en faktabaserad informationsmassa.

Författaren

Irka Cederberg

Irka Cederberg

Irka Cederberg [1942- ]är socionom och journalist. Hon har under två årtionden följt romernas situation och rapporterat i tidningar, radio och TV. Hon har också medverkat i Ett fördrivet folk – antologi om förtryck och diskriminering av romer/zigenare/resande, som utgavs 2005 av Forum för levande historia, samt skrivit Nationalencyklopediens text om romer. År 2006 utsågs Irka Cederberg till “Årets frilans” för sitt engagemang för “romernas historia och deras smärtsamma utanförskap”.

Från förlagets författarpresentation

Frågetecken

En grundläggande utgångspunkt är naturligtvis frågan om hur många romer det finns i världen. 4 miljoner? 9 miljoner? 14 miljoner? Spännvidden är stor, ofta korrelerad till å vems vägnar siffran framförs. En stat kan vilja presentera en låg siffra för att indikera att romer inte är ett problem. En romsk intresseorganisation kan vilja presentera en hög siffra för att påpeka vikten, och kanske indikera att det finns ett stort mörkertal, och att organisationen egentligen talar för en stor befolkningsgrupp. Detta framgår  t.ex. av Wikipedia-sidan om romer i världen.  Som man kan se varierar uppskattningarna rejält. T.ex. Turkiet: officiellt 35 000 och inofficiellt 5 000 000; Spanien: officiellt 650 000 och inofficiellt upp till 1 500 000; Kroatien: officiellt 9 463 och inofficiellt upp till 300 000).

Detta räkneområde tangerar Cederberg, men ger ingen sammanfattande bild, vilket man saknar. Numerären i sig är viktig, eftersom det indikerar hur stora insatser som kan behövas för specifika  åtgärder. Variationen är intressant, eftersom storleken på variationen kan vara en indikator på hur stark konfrontationen mellan intressentgrupper i samhället kan vara.

Vissa fakta är tyvärr felaktiga. I kapitlet “Romernas svenska historia” återges en incident som inträffade 1934. Norska zigenare anlände till dansk-tyska gränsen och ville resa in i Danmark, på sin väg tillbaka till Norge. Av olika skäl nekades de att passera från den tyska sidan av gränsen till den danska. Och:

I Tyskland avgjordes de 68 romernas öde. Snart greps de av tysk polis, som skickade gruppen till till koncentrationsläger, några till Buchenwald, andra till Auschwitz.

(sid 40)

Problemet här är att Buchenwald öppnade juli 1937 och Auschwitz öppnade först i mitten av 1940. Alltså togs inte romerna från gränsen direkt till dessa koncentrationsläger. Antingen var resultatet att de fick fortsätta att på något sätt röra sig inom Tyskland, och att de senare, vid någon uppsamlingsrazzia, fördes till läger; eller att de i samband med gränsincidenten fördes till Dachau eller annat interneringsläger, för att ett antal år senare föras till dödsläger som Auschwitz.

Ett annat exempel:

Redan i en dom i Tysklands högsta domstol 1963 hade det konstaterats att nazisternas förföljelser mot romerna börjat med de så kallade Nürnberglagarna 1938.

(sid 96)

Men Nürnberglagarna instiftades 1935. Liten detalj, men det betyder att man inte ska köpa alla bokens fakta rakt av.

Det finns också några insinuerande inslag. I samband med Europeiska Unionens utvidgning 2004:

[…] varnade statsminister Göran Persson för kommande “social turism” när tio nya länder, varav åtta från det forna östblocket, skulle bli medlemmar i EU. Var det romerna han menade?

(sid 120)

Knappast. Han tänkte ju på detta ur  svenskt perspektiv, och då är romerna oväsentliga. Istället såg han framför sig Polen, med en så stor befolkning att t.o.m. om en liten del av den befolkningen flyttade till Sverige, så skulle det kunna bli problematiskt. Likaledes hade han nog baltstaterna  i åtanke, som ju historiskt har haft nära till Sverige. Vad Cederberg gör är att genom antydan skapa felaktig kunskap — att Person egentligen talade om att romer måste hållas utanför landet.

Saker som dessa kan nog Cederberg betrakta som oviktiga detaljer. Hennes huvudmotiv med boken är att skapa opinion och engagemang. Och då har smärre felaktigheter ingen betydelse. Må så vara, men jag hade hoppats på en lite bättre faktagranskning. Det betyder att man nog får vända sig till annan litteratur om man vill få tillgång till en riktig faktagrund.

Rent stilistiskt känns boken inte riktigt helgjuten. Känslan jag får är att den i stora delar är sammansatt av ett antal tidningsreportage. Det skulle förklara återupprepningen av vissa fraser och berättelser, en återupprepning som i boken känns lite störande.

Dessutom, sättet att kombinera korta belysningar av disparata teman inom samma kapitel känns som ett reportagegrepp. I en tidningsartikel accepterar vi att få en liten fras om något fenomen X insprängt i textmassan, eftersom vi säkerligen förväntar oss av reportaget ett potpurri av belysningar. Men i en bok vill vi gärna ha någonting mer tydligt utrett, innan vi går till nästa tema. Och detta kändes störande. En alternativ bok baserad på samma grundmaterial skulle på ett tydligare sätt indelat textdelarna i kategorier och sorterat dem på ett vettigt sätt.

När man når bokens slut känns det som att vissa frågor inte har bearbetats. Ett exempel på detta är frågan om romanisamhällets socio-kulturella uppbyggnad. Om vi bekymrar oss om att det offentliga samhällets förbättringsåtgärder inte fungerar, då måste vi också börja förstå hur sociala strukturer på andra sidan ser ut.

En liten antydan, som väcker frågor men som inte får några svar:

[i Lunik IX, förstad till Kosice i Slovakien] råder en sträng hierarki bland romer. De flesta är fattiga och kan inte låna pengar i bankerna. De rika romerna lånar ut till de fattiga och tvingar många av dem att åka till väst och tigga ihop pengar för att betala av sina lån”

(sid 125)

Alltså kan vi inte dra alla romer över en och samma kam. Vissa har det sämre, andra har det bättre. Om detta får vi inte veta något mera, tyvärr. En sådan social skiktning kan vara en bidragande faktor i att romernas situation inte förbättrats av offentliga insatser … vissa romergrupper tjänar på det existerande systemet och skulle vara förlorare i ett mer välintegrerat samhälle. Är dessa rikare romer mer inflytelserika i det romska samhället? Påverkar de hur romerna svarar upp mot offentliga insatser och åtgärder … positivt eller negativt? I så fall måste offentliga insatser formeras på sätt som tar hänsyn till faktorer som dessa.

Cederberg ger bara några kortfattade belysningar av det romska samhället i kapitlet “Romska seder och bruk”, och då handlar det om renlighetssynen, synen på död, intern hantering av inom-grupps-brott, och liknande. Dvs ett ytligt kulturantropologiskt synsätt. Det sociala/sociologiska perspektivet saknas i boken.

Sammanfattning

Trots sina brister kan denna bok fungera som en snabb lägesbild av romernas situation inom den Europeiska Unionen. Den har retoriska och demagogiska tendenser, vilket i viss mån stör den rena faktaupplysningen. Men om läsaren håller en viss distans till textmassan så är den värd att läsa.

Data

Irka Cederberg: “Född fördömd: Romerna – ett europeiskt dilemma” (Leopard förlag, 2010) 219 sid; ISBN 10: 9173432598; ISBN 13: 9789173432597 (book at openlibrary.org)

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/08/16/bok-fodd-fordomd-upprop-om-romerna/