Skrift: “Beställd konst” — Konstrådet inventerar sin konst

Statligt finansierad konstnärlig byggnadsutsmyckning … finns den? En rapport från ett utredningsprojekt ger goda och dåliga nyheter.

—*—

 

"Beställd konst" -- framsida

 

Statens konstråd instiftades 1937, och är internationellt sett ett mycket tidigt exempel på organiserat offentligt engagemang i konstnärlig utsmyckning av byggnader.  1940 färdigställdes det första beställda konstverket på uppdrag av Statens konstråd — Alf Munthe (1892-1971) formade då Doprummet (nu Andaktsrummet) på Karolinska Sjukhuset i Solna.

Under årens lopp har närmare 2000 projekt med byggnadsanknuten konst stötts av konstrådet.

Statens konstråd har ett årligt anslag på 33,1 miljoner kronor (2010) samt ett administrativt driftanslag på 7,8 miljoner (2010), så det är totalt 40 MSEK som vi bidrar med över skatten.

2009 var det 20 avslutade projekt med byggnadsanknuten konst (16 statliga miljöer och 4 kommuner/landsting), enligt Konstrådets årsredovisning 2009. Huvuddelen i spannet 0,5 – 1,5 MSEK per projekt. Dessa summerade till 16 MSEK.

Dessutom inköptes konst (måleri, skulptur, grafik, fotografi etc) för 6 MSEK.

Statens Konstråd har även ett lager av ägd konst, typiskt återlämnad från fältet. 5000 konstverk fanns i lagret vid slutet av 2009.

En förklaring till den stora siffran, och att mängden återlämningar ökat under senare år är att, som sägs i årsberättelsen,

Ökningen av grafik är  en effekt av att utformningen av statliga myndigheters lokaler under senare år har förändrats genom öppna planlösningar utan korridorer och enskilda tjänsterum. Dessa planlösningar har gett minskade väggytor och grafisk konst, som tidigare har varit placerad på dessa myndigheter, har därför returnerats till Statens konstråds lager.

Vad gäller byggnadsanknuten konst finns också en kostnad för restaurering/återställande av existerande konst.

Det verkar inte vara brist på objekt gjorda för offentliga miljöer. Men tydligen har det blivit allt svårare att få konstverken att stanna kvar på sin plats, i all sin prakt. Javisst, konst speglar tidens anda, och i det kortare perspektivet (decennier) upptäcker vi att den konst som vi exponerats för under en tid inte längre känns relevant. Tidsandan är annorlunda, och smaken förändras. Och då hamnar det som alldeles nyss var “ny konst” i lagren, och kommer troligen att förbli där.

Eller som nyligen skedde i en sydsvensk kommun (Halmstad? Landskrona?)  — kommunen säljer av stora mängder kommunalt ägd grafik på en slags loppmarknad. De kommunrepresentanter som intervjuades i media verkade glada över att bli av med konsten.

Vi kanske måste bejaka att konst är en konsumtionsvara, med ett faktiskt “bäst-före-datum”. Av allt det som producerades på duk i ram under århundradena som gått, så har det mesta försvunnit ganska snabbt. Det som överlevt har ofta haft något inneboende värde som gör dem unika, och därför värda att bevaras. Är allt det konstlitografiska tryck som produceras nu värt att bevara för framtiden? Och om det alltså finns “konst” som bör rangeras ut, ja då kan nog Konstrådet också börja med lager/arkiv-gallring.

Så kan det gå — ett exempel

 

Jones & Anshelm: LTH-fontänen, med en vink om hur den var tänkt.

 

Arne Jones och Klas Anshelm skapade 1969/70 “LTH-fontänen” för placering vid Lunds Tekniska högskola. Detta verks tillblivelse stöddes av Statens Konstråd, och var nog ett av de årens paradprojekt. Nydanade konstnärlig tanke; materialteknologiska lösningar; tydligt uttrycka ett synsätt på miljön (LTH); etc. Den var ambitiös, både som form och rörelse. De fasta konstruktionerna av metall och glas bildade basen för vatten som föll från vissa nivåer till andra nivåer.Rent rumsligt var det ett stort verk.

Som ofta händer var den initiala entusiasmen i det lokala kontextet (kommunen/staden) rent ut sagt frånvarande. En omfattande proteststorm drog igång, och som ett tecken uppstod det, från början och under följande decenniers lopp, ett antal öknamn på denna konstruktion — “Laxtrappan”, “Fontana di Träti”, “Döda fallet” (se: “Universitetsfontän”, LUM – Lunds Universitet Meddelar nr 3 1997).

Ett annat verk av Jones — “Spiral Åtbörd” i Norrköping — skapade samma typ av upprorsstämning när den planerades och kom på plats. Det tog säkert två decennier innan stadens innevånare började se den som en bra symbol för staden.

Debatten om Lundafontänen har inte ebbat ut. Av och till kommer det upp nya konflikter till ytan. Men den har blivit något av en lokal märkvärdighet, inte för att den fungerar bra, utan för att den inte fungerar alls.

Den invigdes 1970, LTH-fontänen, även kallad “Döda fallet” och “Laxtrappan”, designad av Klas Anshelm och Arne Jones. En miljon hade den kostat. Fast för att vara en konstruktion förknippad med teknologer, fungerade den uselt. Vattnet rann sporadiskt fram till 1980. Sen var det torrt. 18 augusti 1996 gjordes en sista provkörning. Sen tog glaset bort och nu …ja, vem vet.

Sydvenskan 27 augusti 2010

 

Jones & Anshelm: Lundafontänen i stillo

 

Den tekniska konstruktionen svarade inte upp mot platsens, omgivningen, och klimatets krav, och fontänen fick relativt snart tas ur drift, dvs den fasta konstruktionen stod kvar, men inget vatten flödade i den. Numera har opinionen vänt, det finns många som talar uppskattande om tanken med konstverket, och vill ha den i drift igen. Kommer detta att ske? Som Statens konstråd uttrycker det i rapporten:

Borde inte även kommande generationer få se vattnet forsa i Arne Jones och Klas Anshelms djärva vattenskulptur  på universitetsområdet i Lund? Stålkonstruktionen har restaurerats men utan vatten är den en skugga av den en gång så kraftfulla och levande skulpturen. Ekonomiska medel saknas för att hålla konstverkets vattenspegel i drift.

Ja, så är det. Driftskostnadsaspekten blir avgörande när medel för fastigheternas drift skärs ner.

Konstrådet har alltså inte en lätt uppgift. Det är nog hur lätt som helst att gräva fram riktigt dåliga satsningar som Konstrådet gjort något decennium tillbaka i tiden. Men det är i nuet vi anser att det då gjordes  dåliga satsningar. Vi har inga säkra utvärderingsregler som garanterat leder till att skattepengarna satsas på det som får ett riktigt bestående egenvärde i framtiden.

Länge leve osäkerheten! Det är det som gör Konstrådets arbete så spännande.

Data

“Beställd konst — Fastighetsägarnas vård och underhåll av byggnadsanknuten konst” (Statens Konstråd, 2008) 90 sid; ISBN 13: 9879197649643 (book at openlibrary.org)

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/10/21/skrift-bestalld-konst-konstradet-inventerar-sin-konst/