Tidskrift: Hemslöjden 10/5 – glimtar

Tidskriften Hemslöjden går ut i skogen, och hittar intressanta personer och annorlunda användning av trä och träd.

Hemslöjden 2010 #5 - framsida

Träslöjd är ett traditionellt hantverk, alltsedan tidernas begynnelse. Under största delen av historien var det en livsnödvändighet, något som bidrog på kritiskt sätt till gruppens överlevnad. Alltsedan industrialiseringen — och speciellt industrialiseringen av konsumentsektorn — kan vi nu tillfredsställa våra livsbehov genom att köpa saker istället för att göra dem. Mycket av hantverksskickligheten har i samma takt försvunnit, trots att vi nu har större förutsättningar att kunna använda bättre verktyg i arbetet. Men det finns entusiaster som fortsätter att fascineras av träet som material, som antingen fortsätter utövandet av traditionellt hantverk, eller innoverar nya sätt att använda trä.

I detta nummer av Hemslöjden lyfts några exempel fram.

—*—

“Mannen som kan tala med träd”

Om hemslöjdskonsulenten Knut Östgård, som gärna lyfter fram förbisedda träslag för användning inom träslöjden. T.ex. björk, hassel, och bok.

Just bok har använts för olika köksredskap, eftersom det inte har någon egen smak eller doft, och därför inte påverkar livsmedel som det kommer i kontakt med. Det är något som de flesta av oss faktiskt kommit i kontakt med — glasspinnen är av bok, eftersom den inte ska ge någon egen smak, inte ens när man slickar ren den från de sista resterna av vaniljglassen!

Det nytillverkade eremitaget

“Eremitaget – både  slott och koja”

Stefan Karlberg ville prova att bygga en bod i material som troligen inte använts under de senaste hundra åren. Utmaningen var att använda granbark som ytbeklädnad på boden. På 1700-talet lär det ha funnits ett eremitage (eremitage = anspråkslös avskild byggnad) utanför Göteborg, klätt av just granbark. Mycket möjligt har det på landsbygden funnits enstaka andra exempel byggd på liknande sätt, eftersom man i fattigbygder fick lära sig att utnyttja det naturen gav.

Det som nu — i våra dagar — konstruerades kallas just “eremitaget”, och skapades för en utställning i samband med att begreppet “friggeboden” fyllde  30 år. Viss fragmentarisk information fanns om det tvåhundra år tidigare byggda eremitaget, men det hantverksmässiga måste man i stort återuppfinna/återupptäcka själva.

Är denna fasadbeklädnad av granbark något annat än en kuriositet? Kanske, kanske inte. Nog kan jag tänka mig att en bod byggd på detta sätt skulle kunna platsa på en del hembygdsgårdar. Men att tro att det får allmän popularitet bland villa- och sommarstugeägare är väl att vara för optimistisk. Passar nog inte in som friggebod bredvid Mexi-tegel-villan i förorten.

Men experimentet med eremitaget har i alla fall bidragit med kunskapsuppbyggnad om en sedan gammalt försvunnen byggnadsteknik.

Pete Marden med en korgstomme

“Trågkorgen från Sussex skogar”

Ett reportage om tillverkningen av “Sussex trugs” i Herstmonceux i Sussex i södra England. Ett hemma-hos-reportage hos “The Truggery”, där man tillverkat korgarna sedan flera hundra år. “Trug” är ett gammalt anglosaxiskt ord som är besläktat med vårt nordiska ord “tråg”. Och det kan ha funnits någon gemensam teknik i tidernas begynnelse. Men i dagens läge ser vi hur man på olika platser och regioner numera  har sina egna former och konstruktionssätt.

Denna artikel i Hemslöjden kommer från ett studiebesök, där fem personer från Sverige ville prova på tillverkning av Sussex Trugs på plats. Men hjälp av hantverkaren Pete Marden fick svenskarna lära sig om material (kastanj och vide) och om verktyg och redskap (basningsformar, m.m.)

Som alltid när det gäller rent hantverksmässig produktion, så är produktionsvolymerna små, vilket gör att det kan vara svårt att få tag på vissa äkta hantverksprodukter. “The Truggery” exporterar inte, eftersom det kostar för mycket med frakt och förpackning, utan lever på lokal försäljning och av att London ligger så nära och därmed har man en stor indirekt avsättning över Storbritannien.

“Hästar av trä lockar barnen till skogs”

På Järvafältet finns vandringsstråk anlagda, och vid några ställen längs dessa finns det  halvstora naturtrogna statyer av hästar. Dessa är inte bara för beskådande, utan har konstruerats på ett robust sätt för att barn skall kunna använda dem som lekredskap.

Hästarna på Järvafältet

Det är skulptören Michael Crisp som skapat dessa. En engelsman som kom till Sverige på 1970-talet, och sedan dess verkat på svensk botten. Han är baserad på Djursholm, med en verkstad i den gamla smedjan, där tidigare det heta järnsmidet bedrevs, och numera arbete i kallt trä görs.

Dessutom …

.. om hemslöjdens kärna (vad är hemslöjdens essens?); Maria Westerberg skapar med grenar och rötter från granskogen; om utställningen “Eljest” på Liljevalchs; om enkla hemsnickrade leksaksbilar.

Data

“Hemslöjden” nr 5 2010 (Svenska Hemslödsföreningarnas Riksförbund, SHR, 2010)  56 sid, ISSN 0345-4649

This page: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/12/04/tidskrift-hemslojden-105-glimtar/