Bok: “Övergivna platser två” — där det nyss fanns folk och aktivitet

21 03 2010

Observationer av platser i Sverige som hamnat helt vid sidan av samhällets utveckling. Platser som förr var fyllda av verksamhet, men som nu ligger öde. Jörnmark har begått ännu en betraktelse under titeln  “Övergivna platser två”.

Jan Jörnmark (f. 1959) är akademiker inom ekonomisk historia, verksam i Göteborg. Han blev plötsligt känd i vidare kretsar när han utgav boken “Övergivna platser år 2007. I den rikligt illustrerade boken beskrevs ett antal bortglömda “törnrosamiljöer”  i Sverige, industriella miljöer såväl som officiella inrättningar, som nu är övergivna och outnyttjade.

"Övergivna platser två" - omslag

"Övergivna platser två" - omslag

År 2008 kom uppföljaren — “Övergivna platser två” —  som befäste Jörnmark som en intressant observatör av ett land i förändring. Den boken är temat för detta inlägg.

Därefter kom 2009 boken “Atomtorg, porrharar & Hitlerslussar“,  där samma typ av spanande sker i Östeuropa/Baltikum.

Troligen blev såväl författaren som förläggaren rejält överraskade av det stora gensvar som “Övergivna platser” fick. Vem skulle tro att något sådant skulle kunna locka läsare (och köpare). Ett tydligt tecken på den kommersiella framgången är att den första “Övergivna platser” nu har utkommit i en häftad upplaga. Bokbranschen tillämpar ofta principen att den inbundna utgåvan är ett provskott för att se om det är meningsfullt att ge ut en häftad eller pocket-utgåva, och tjäna pengar på denna billigare produkt.

Jan Jörnmark

Jan Jörnmark

Vad handlar dessa böcker om? Ja, just i det här sammanhanget är det den andra boken i raden — “Övergivna platser två” — som jag ska säga några ord om.

Här har Jörnmark samlat vyer från avsomnade miljöer i Syd- och Mellansverige samt något från södra Norrland, mer i landsbygds- och småortsmiljöer än i storstadsmiljöer.  En orsak är naturligtvis att övergivna platser belägger mark, och i storstadsregioner är marken för dyrbar för att inte utnyttjas kommersiellt. Så återanvändning eller rivning är normen i storstaden, medan på landsbygden lämnas ibland  byggnader ifred, och de får naturligt brytas ner och falla sönder.

En grupp exempel är den satsning som under 60-70-talen skedde på att bygga olika former av upplevelsecentra … ofta kallade “sommarland”. Under några år var det en lönsam verksamhet, men sedan drabbades branschen av överetablering, med påföljande konkurrens. Denna konkurrens tog sig två uttryck: antingen försökte ett sommarland satsa sig ur krisen, genom att erbjuda ännu mer attraktioner till potentiella besökare. Eller att kostnadsbespara sig ur krisen, vilket typiskt medförde försämrat utbud till kunder. Slutresultatet blev att ett fåtal anläggningar kunde överleva, och att ett stort antal anläggningar fick lägga ner sin verksamhet. Och spåren efter några sådana kan fortfarande beskådas ute i stillheten — sakta förfall men man ser fortfarande vad det var tänkt att vara.

Sommarlandens död - "Tyrannosaurens vrål har tystnat i Skånes Fagerhult"

Sommarlandens död - "Tyrannosaurens vrål har tystnat i Skånes Fagerhult"

Boken består av två delar. Del 1 består av ett antal exempel på platser, och med beskrivning av vad som hänt på och med dessa platser. Det ger en känsla av anekdotiskt presentationssätt — “Se här, en byggnad, och här gjordes det ena och det andra för en tid sedan”. En dragning åt kuriosakabinett, där Jörnmark samlat vad som man råkat snubbla över.

Del 2 har ett annat angreppssätt. Här finns en resonerande text, där teorier och modeller över samhällsutveckling illustreras med platser. Här ingår t.ex. en  text om hur tillämpning av hyresreglering och bruksvärdesprincip och andra politiska ansatser stimulerade eller lade sordin på förnyelse av innerstadens bostadsbestånd. En annan text belyser industriell omstrukturering och koncentration, illustrerat med Papyrus i Mölndal.

Nya trafikleder byggs - "Halländska ruiner från bilismens gulddålder"

Nya trafikleder byggs - "Halländska ruiner från bilismens gulddålder"

Jörnmark ger en intressant beskrivning av hur skärgårdarna genomgått konjunkturcykler. Det uppstod en samverkan mellan teknik och samhälle i samband med ångkraftens industrialisering. Den växande viljan hos människor att röra sig kombinerat med mer kostnadseffektiva ångfartyg bröt skärgårdssamhällenas uråldriga  isolering. Ett otal bolag med ett otal ångfartyg knöt nu samman samhällena i ytterskärgården med huvudorter på fastlandet. Det stimulerade kommersiell verksamhet, alltifrån ökad produktion av fiskeprodukter till ökad turism (vilket resulterade i byggandet av societetshus, badhus, turisthotell, etc). Denna högkonjunktur för orter i skärgården avslutades i och med första världskriget. Från 1920-talet blev bilismen en mer viktig faktor för de befolkningsgrupper som satte i system att röra på sig under sommaren. Istället för att med ångbåt fara ut på en vistelse i Lysekil, så tog man bilen och rörde sig över vägnätet. Och därmed förlorade skärgården sin attraktionskraft. Det fanns inget utbyggt vägnät ut i skärgården. Det fanns inga riktiga vägar på öarna. Det fanns inga bilfärjor. Alltså valde människor att bilburet färdas till platser som låg mer lättillgängligt till.  De tidigare populära orterna i skärgården hamnade nu “i bakvattnet”. De investeringar som gjorts för att ta hand om och serva besökare blev inte lönsamma längre. De lades ner, eller drevs på sparlåga i mindre skala. Detta illustrerar Jörnmark med Marstrand, i det avsnitt han kallar “Fallet med orten som aldrig hämtade sig från första världskriget”, där fortfarande det gamla och (tidigare) ståtliga  turisthotellet står kvar, men nu nedslitet och trasigt, i väntan på att falla offer för rivningsföretagen.

Detta är en bok som har sitt existensberättigande i de fotografier som fyller boken. Säkerligen finns det sammanlagt kring 400 bilder på de 200 sidorna i boken. Alla bilder är nytagna, så vi får inte se hur det en gång såg ut, då platserna inte var övergivna utan fulla av liv och rörelse. Bildmaterialet är i färg, och papperskvalitén är fullt acceptabel. Fotografens sätt att välja vinkel och perspektiv är enligt en nuförtiden populär princip — den lutande horisontlinjen. Det är inget fel med det, men med den mängd av bilder läsaren får se får man en känsla av yrsel; är det jag som lutar? eller lutar världen? Det finns bilder som känns riktigt bra, som har en färgpalett som är intressant, eller som presenterar ett utsnitt som får mig att undra vad som ligger utanför bilden. Några fotografier har mindre lyckat skärpedjup, men det kan bero på att de förutsättningarna för fotograferandet som platsen erbjuder kan vara besvärliga.

—*—

En association som ligger nära till hands är att uppfatta Jörnmark som en ideologisk tvilling till radarparet Bengtsson och Willis, vilka under de senaste två decennierna har producerat ett stort antal teveprogram under rubriken “K-märkt“, liksom ett antal böcker på samma tema. Men där B&W till största delen sökt efter (och hittat!) miljöer och artefakter som magiskt nog har överlevt och är i någorlunda skick, så har Jörnmark letat efter saligen avsomnade och sönderfallande miljöer. Dessutom finns det en viss skillnad i vilka tidsepoker som de letat efter. B&W har en förkärlek för 1950-talet och decennierna i direkt anslutning, medan Jörnmark mest uppmärksammat miljöer som avsomnade under ’70-talet, ’80-talet och ’90-talet.

Ännu ett sätt att beskriva skillnaden är att undertexten hos Jörnmark andas tragedi — “här gick det åt skogen … här fick människorna sin utkomst … här fanns det framtidstro .. men se hur illa det blev” — medan B&W har en mycket gladare attityd — “se här, så intressant … detta finns kvar … här finns det folk som bryr sig om … så roligt att få se detta”.

De har därför olika fokus, men vi kan faktiskt se B&W och Jörnmark som komplement till varandra i den nutida samhällsarkeologin.

Sammanfattning

Det är en bok som bygger på ett bildmaterial föreställande sådant som vi inte är speciellt medvetna om, ett slags nutida ruiner. Samtidigt är det en påminnelse om att i vår närtid skedde drastiska förändringar i samhället, och att vi nog ska räkna med att förändringstakten håller i sig. Det vi lever i idag kanske snart blir objekt för en kommande “Övergivna platser tre“.

Data

Jan Jörnmark: “Övergivna platser två” (Historiska Media, August 2008), 192 sid, ISBN10: 9185873365, ISBN13: 9789185873364 (book at openlibrary.com).

Denna webbsida: https://whenthenightcomesfallingfromthesky.wordpress.com/2010/03/21/bok-overgivna-platser-tva-dar-det-nyss-fanns-folk-och-aktivitet/

Actions

Information

3 responses

3 05 2010
Bok: “Övergivna platser” — spår efter samhällets utslagning « My Back Pages

[…] kuriositet kan nämnas att i Jörnmarks populärt inriktade böcker (denna bok såväl som “Övergivna platser två” och “Övergivna planer“) syns aldrig några människor i bilderna. Det är […]

27 04 2010
Bok: “Sverige är fantastiskt!” — … fantastiskt fult! « My Back Pages

[…] att intensionen med denna bok inte är av samma typ som t.ex. Jörnmarks “Övergivna platser”. Dels är detta ännu inte övergivna platser. Dels handlar det här om det småskaliga Sverige, […]

13 04 2010
Bok: “Övergivna planer” — en plan- och bygglag som skapar förfall? « My Back Pages

[…] känd för sina böcker om övergivna platser — “Övergivna platser” och “Övergivna platser två” — har här gett sig i kast med att beskriva Plan- och Bygglagen (PBL, 1987) och hur […]

Leave a reply to Bok: “Sverige är fantastiskt!” — … fantastiskt fult! « My Back Pages Cancel reply